lördag 3 december 2016

Igår när jag väntade på bussen

började en kvinna prata med mig om Gud. Hon räckte fram ett kort som jag tror handlade om någon slags sammankomst.
Hon var så himla vänlig att vi började prata och i trosfrågan stod vi så långt ifrån varandra som det var möjligt, och hon tyckte att jag var jättekonstig som inte trodde på någonting, men hon sa att hon hade förstått att tron bland svenskar inte var så stor (hon flyttade hit från Uganda för två år sedan, vi pratade engelska).

Vi pratade nog i 20 minuter om våra olika uppfattningar och var båda nyfikna på vad den andra trodde och tänkte om Big bang (hade hon aldrig hört talas om) och om skapelseprocessen. Hennes åsikt var att män var mer värda än kvinnor och att hon värderade sina barn olika. Inte älskade den ena mer, men en av dem var mer värd (jag förmodar att hon menade sonen.)
Hon var kristen. I Uganda är det 50/50 kristna och muslimer om jag förstod rätt.
Det gick bra för henne i Sverige. Hon var så glad, hade just fått uppehållstillstånd, och jobbade som lärarare.

Fin kvinna, det kändes som ett speciellt möte.

Idag kommer granen fram, tjoho. Men det känns mysigare att göra det i eftermiddag när det är lite mörkare ute.
Här är det finfint väder idag och jag har inte varit vaken så länge.
Såg några avsnitt av den gamla klassikern House igår kväll och var tvungen att titta klart.
Jag har ätit två ägg, ett glas hälsofil och tagit en tablett med magbakterier.
Snart två koppar kaffe.
Håll en tumme!



fredag 2 december 2016

Så här dagen efter en magkollaps

är jag inte särskilt hungrig.

Hittills idag har jag fått i mig två resorb, två ägg och så blev jag så sugen på filmmjölk att jag köpte naturell hälsofil (massor med bra magbakterier i).
Till den värmde jag frysta bär och mosade en grön banan (väldig bra med stärkelse i den gröna) och åt två skålar. Gott som godis!

Och så har jag tagit min första tablett probiotika.
Fil och därtill probiotikatabletter. Hoppas Hoppas att jag får mina problem att vända med det annars måste jag återgå till andra kolhydrater än grönsaker, som bröd som har funkat tidigare.

Något som inte vände trots en ny säkring var min vindrutetorkare. Jag satte i en ny och den gick direkt.
Så jag ringde min bilfirma och världens bästa bilmeck Janne sa att det nog var vindrutetorkarmotorn som var trasig, och att han skulle fixa en begagnad och sedan ringa mig. 1500-2000 inklusive arbete.
Det är alltid något med min lilla pärla, men just nu har jag inte råd att köpa någon ny bil. Nästa år kanske.
Fårdan fick i alla fall stå i garaget i Farsta i två timmar och sedan funkade ännu en ny säkring, men den poppar säkert så fort jag startar bilen i morgon efter en kall natt.

Men inget av det där spelar någon roll egentligen.

Jag är glad, ska julpynta i morgon och på söndag kommer Jonathan och Linnea.
Det ser ut att bli en jättefin helg hos mig i Farsta.
Hoppas att det blir så för dig också.

Ps, På spåret börjar ikväll. Bara en sån sak!




Julbordet igår var supertrevligt,

och så här dagen efter är jag än så länge knappt uppe ur sängen.
Men. Det finns en agenda.
Jag ska införskaffa probiotika, för min mage är verkligen som ett vattenfall varannan dag, och så kan vi inte ha det.
Nu har jag fått från flera håll att det kan vara bra och har läst om magbakteriernas betydelse, alltså ska jag börja äta det redan idag.

Nummer två är att byta säkring i bilen igen, eftersom vindrutetorkarna la av i går på väg till krogen och jag fick parkera i Farsta centrum och ta en taxi istället.
Grrr.
Som ni kanske minns gjorde jag det strax efter det stora snöfallet häromsistens.
Sätt i högre ampere, sa taxichauffören, men jag har satt i exakt det man ska och vet inte om jag törs högre.
Något fel är det ju i alla fall men att lämna in bilen innan jul i kombo med julklappar och veterinärbesök känns sådär.

Jaja, det är världsligt.
Det är viktigare att få min mage att funka.
Nu ska jag googla.

Hej så länge.

torsdag 1 december 2016

Hejhej


Jahaja.

Jag lyssnar på julmusik, har tänt en massa stearinljus (alltså, blockljus är ju fantastiska och brinner i alla evighet) men sparar på favvisdoftljuset tills det blir juljul.




Det här är den osminkade sanningen från igår kväll, men det är ingen som helst skillnad nu på morgonen. Ögonen ser glansiga ut, men det är kameran. Jag är (än så länge) frisk som en nötkärna, peppar peppar peppar!






Annars idag då? 
Jag ska försöka hitta en liten korg med lock att lägga ned alla pryttlar som ligger på mitt soffbord som står vid soffan. Jag blir yr i mössan av att se röran och ALLT är sådant jag behöver dagligdags och får inte plats i den korgen som redan står där.

Och så ska jag skicka några bokpaket. Tack och lov har jag färdigfrankerade påsar (försöker alltid ha det hemma), så allt som behövs är en kråka i böckerna, adresser och skjuts iväg.





Det är nästan konstigt hur enkelt det är för mig att vara ledig.

Jag jobbar som en galning i flera månader och från det till noll är en konst som jag behärskar till någon form av perfektion faktiskt.
Borde hålla kurser i latmaskeri och hur man är nöjd med sig själv ändå.

Hoppas ni får en fin torsdag!



onsdag 30 november 2016

Vad är det för dag?

Vem är jag? Vad gör jag? Har jag gjort ett enda dugg idag?
NÄ.
Det var hemskt vad jag är semestrig!

Inte tränade jag heller.
Jag vaknade två i natt och kunde bara inte somna om. Jag gjorde nog det framåt småtimmarna, men när träningsklockan ringde åtta var jag slut som artist och struntade i Friskis.

Jag har i alla fall bytt sand i Misses låda och jag tror att han har varit där. Hittade en på Ica som inte var lika grovkornig som den gamla, men det var i alla fall grus. Jag strödde lite gammal sand över och det gjorde kanske susen.

Jaha.
Det var väl det.
Jo just det: Idag kommer ett nytt avsnitt av Grey´s.
Händelserikt liv jag lever, eller hur?






tisdag 29 november 2016

Vilken mysig eftermiddag jag har haft med Jonathan och Linnea.

Och på söndag kommer de hit och lussebakar godis och bullar. Jag längtar redan. Men innan det ska jag träna i morgon och på en julmiddag på fredag. På lördag tänker jag, mot alla mina egna principer, klä granen.
Det är så mysig med gran och ungar och lussekatter. Linnea åker till sin familj i Östersund över jul, så det är sista gången hon är här innan det.

Filmen då, som jag nu vet heter Fantastiska vidunder och var man hittar dem?
Jättebra, och det funkade finfint med 3D-glasögon över mina egna. Vi satt på första raden i VIP-salongen på Mall of Scandinavia med benen på fotpallar, och satt så skönt tillbakalutade att Linnea slumrade lite. Hehe.
Innan det åt vi lunch och provade tröjor på Zara, medan Jonathan pratade i telefon.
Mina ungar. Så fina ihop.
Båda lika snälla med stora hjärtan.

Sicken fin dag!

Tack för alla kattsandstips!

Jag ska ta tag idag innan jag ska på BIO!
Med Jonathan och Linnea. Nya Harry Potter, som inte heter så.
Den visas i 3D, som jag aldrig har sett mer än på Naturhistoriska museet där vi var några gånger när Jonathan var liten och han var inne på dinosaurier.
När han var inne på något så var han verkligen inne på något. All in. Alltid. Pokemon, dinosaurier, dataspel, teater, musik, wrestling. Allt har han djupdykt i.
Jag är glad att det var musiken han fastnade för till sist, kan vi väl säga.

Jag inbillar mig att det är bökigt med 3D-glasen ovanpå mina egna, har en svag känsla av att jag har testat det.
Har ni? (alltså ovanpå vanliga glasögon?)

Igår kväll landade jag återigen framför en dokumentär på Netfix. Om en sekt som heter Buddhafield, som de flesta hoppade av från när det kom fram att ledaren förförde unga män i gruppen, men som sedan dess har rekryterat nya medlemmar tack vare att några gamla som stannade kvar och inte berättade vad de visste.
Tidigare har jag också sett den om Scientologikyrkan, som också är jättebra.

Jag har ett minne av att jag blev lockad in i en lokal i Göteborg, det måste varit av scientologer, men minns inte exakt vad de pratade om. Däremot att jag sa att det inte var något för mig. Då måste jag ha varit 18-19 år.

Till skillnad mot många av mina vänner så har jag aldrig varit en sökare. Aldrig funderat på en högre makt eller trott att det finns en djupare mening.
Det kanske det finns, det säger jag inget om, men det är inget jag söker eller känner att jag saknar, lika lite som jag bryr mig om om det finns liv på andra planeter.
Därför tror jag inte att ett sådant sektliv skulle locka mig alls. Jag kan inte dyrka en person på det sättet, inte flockas runt någon som de här gjorde från början. Det är bara inte min grej tror jag.
Det skulle kännas lika surrealistiskt som Harry Potter.

Å andra sidan så har jag också svårt att se mig som någon som stannar hos en man som är otrogen, och det gjorde jag ju, så säker kan jag ju inte vara ...

Det är i alla fall oerhört bra dokumentärer och det får bli dagens tv-tips (Netflix som sagt.)


måndag 28 november 2016

Hjälp.

Miss Cat verkar ha slutat tillverka sanden jag har använt till Misses låda i snart 18 år.
Ickeklumpande, doftfri.
Den här.

Har ni något förslag på något liknande. Jag behöver inga förslag på klump och pelletsvarianten. Vi trivs båda med den klumpfria sanden.

TACK!!


Simona har slutat blogga en stund.

Buhu.

Jag läser inte själv så många bloggar längre. Hänger inte med på FB heller mer än att jag skriver på min egen wall. Jag uppdaterar min egen instagramprofil väldigt ofta, men det är inte längre så att jag hela tiden kollar på vad andra gör.
Däremot tycker jag fortfarande att bloggen är mitt vardagsrum, där jag sällan vet vad jag ska säga bara att jag vill uppdatera den. Jag tänker nog inte så mycket på er som läser utan att jag använder den som en dagbok jag kan gå tillbaka till, vilket jag också gör. Ofta.

Idag tog jag den där promenaden på skogskyrkogården. Det är exakt ett år sedan Marianne dog, så jag hälsade på henne och tände ett ljus vid hennes grav.
Det är så stort så stort, och först hittade jag inte rätt trots att jag hade kollat på kartan först, men till sist hittade jag till 14E där hon vilar.
Nästa gång ska jag gå vidare till minneslunden, som inte låg så långt därifrån.

Har jag läst? Nope.
Men jag har pratat med Teresa om Sonja3.
Hon störtgillar.
Lika bra plot som Sonjas sista vilja.
Iiiii.

Nu ska jag se Gilmore Girls igen, de nya avsnitten.
Vi hörs säkert i morgon igen.







En punkt på dagens agenda.

Jag ska prata med min förläggare om Sonja3.
Det lilla lilla jag har hört henne säga har varit idel hejarop, så det känns superskönt. Nu ska vi prata om första kapitlet som vi tänkte lägga in i Gloria-pocketen.
Redigeringen kommer jag inte att påbörja förrän efter jul, då jag får den stora feedbacken (även om jag har fått hejarop så kommer det att vara massor att göra. Hurra. Jag älskar att redigera!)

Annars jobbmässigt innan jul väntar jag på att få se förslag på omslag till Gloria i pocket och hoppas hoppas hoppas på att jag kan få ett filmmanus på Sonjas sista vilja (vilken grej det vore bara att få se ett helt manus, men jag är helt redo för att det inte blir mer än så här vilket ju ändå har varit fantastiskt så här långt. Om det avslutas nu ska jag berätta vilka skådisar som har varit påtänkta!)

Min tanke på eget nytt manus har varit att starta provprojektet första december, men tror att jag skjuter på det ett par veckor för jag behöver vara ledig mer, eller rättare sagt läsa mer.
En tredjedels bok räknas inte.
Målet är tre under semestern och därför behöver jag läsa förmiddagar, för precis som när jag skriver så hoppar bokstäverna på eftermiddagen.
Hinner det dessutom bli mörkt är mitt ena öga fortfarande knäppt efter glaskroppsavlossningen. De små dammtussarna kommer fram när jag tänker lampor. Märkligt, men så här dags märker jag inte av det på samma sätt.

Det var väl det.
Advent hörrni. Rätt fint ändå!

söndag 27 november 2016

Så tvättat, fikat med Helen som kom hit en timma,

tänt lägenhetens alla stearinljus och adventsljusstakar, badat och haft en kräm som kallas B & B i håret efter jag tvättade det.
Det var ingen bra idé.
Möjligtvis för att:

1. Jag tog för mycket.
2. Mitt mesproppshår är för tunt och löjligt för en kräm med oljor och sånt i sig.

Det ser ut som om det fortfarande är smutsigt. Nä, det kanske det inte gör förresten, men det känns som om det är lite flottigt på något sätt.
Helen hävdade att jag bara ska ta en lite, gnugga det mellan händerna,  och sedan liksom dra ut i längderna så där som frissan gör.

Well.

Någon frissa har aldrig lyckats med mitt hår, hur mycket produkter de än har hällt i.
Jag har aldrig gått från ett frisörbesök och varit nöjd.
Jo, med färgen och längden, men själva slutfinishen är aldrig fin, bara platt och konstig.
Ungefär som efter dagens B&B.
Men nu vet jag ju det, så besviken är jag aldrig så länge färg och längd har blivit bra.

Jag blåste det i alla fall och det rök ur håret - av värmen i kombination av oljan förmodar jag - så brandlarmet gick utanför badrummet.
Två gånger.

Well.
Nu har jag provat. Håroljor, B &B och sånt är helt enkelt inget för mig.







Nästan tio timmar.

Va?
Det är ju helt galet bra. Känner mig riktigt pigg. Hurra för det.
Annars denna dag tvättar jag Det var så länge sedan att jag nästan inte hade några rena underkläder kvar, så bra att det blir gjort.
Sedan messade en vän och frågade om jag skulle hänga med till skogskyrkogården och sätta ett ljus på en gemensam väninnas grav, och det vill jag såklart om tvätten är klar och vi kan tajma det. Det ligger nära där jag bor.

Har ni varit på Skogskyrkogården?
Det är jättefint och en vördnadsfull promenad när man går där (som jag har gjort två gånger), så många kärlekar som vilar där, så många föräldrar, syskon, barn ...
Många utrikesföddas gravar ser lite annorlunda ut, och det är så fint att man får välja själv tycker jag.

Jag har funderat på det där själv och har nog pratat med Jonathan om det också, och han får bestämma. OM jag själv skulle bestämma skulle det finnas en grav att gå till, men om han är på världsturné, eller inte har tid att sköta om en grav, så är det väl bättre med en minnselund.

Har ni tänkt på er egen död och begravning?
Eftersom Jonathan bara har mig egentligen, så känns sånt viktigt även om jag hoppas att jag får bli väldigt gammal först.
Redan när han var liten bestämde han och jag att han skulle vara hos sin farmor om något hände mig, som ensam måste man prata om det där även om det inte är så kul.

Ett rörigt inlägg som började med att jag hade sovit.
Här knyts inga säckar ihop, inte.

Minneslunden Skogskyrkogården