Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 3 juni 2014

Jag har varit utan nät hela dagen,

men nu har har jag hittat ett modem som funkar (tack lillebror).

Istället har jag hängt med en sjuåring som har fått för sig att potatis inte är gott, en fyraåring som när hon fick en miniplatta av sin snälla faster, undrade om jag inte kom ihåg att hon faktiskt hade önskat sig en snigel, och så en ettochetthalvåring som inte vet vem jag är. Än.
De andra två har hajat snabbt, det kommer han att göra också.

Och en mammaskattrapport: Hon har ännu inte fattat hur snäll jag är, hon är väldigt avvaktande. Kommer in, tar ett varv, och så går hon ut igen.
Jag tror vi blir vänner innan den här veckan är över.

Tja, det var väl det.

Jag är stuptrött och ska ligga i soffan resten av kvällen.
I morgon eftermiddag är det signering.
Tjoho.

6 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Hahaha, det borde du väl ha förstått att en snigel smäller högre! ;)

Simona sa...

Bilder på katten, tack.

Ezter sa...

Du hittar kanske en snigel i trädgården?

Åsa Hellberg sa...

SimonA; om hon står still någon gång.

Ezter; hon vill ha en man kan krama (?)

Hanna; ja, jag vet.

Simona sa...

På den tiden när Björne gick på TV så hade han en Snigel. Den var grå och röd och väldigt fin.

Åsa Hellberg sa...

Simona; jag vet. Jonathan hade en sån. Man drog den i ett snöre, har jag för mig.