Vad kan jag inte berätta, men förhoppningsvis ska det i alla fall bringa någon form av reda i mitt huvud, som för övrigt är utvilat idag.
Jag sov till halv tio och det var precis vad jag behövde för att tycka att den här fredagen är fullkomligt grym!
Både Misse och jag är i högform, trots att vi båda var uppe i natt för att han kräktes. Inte ett magsjukekräks utan en vanlig kattuppkastning. We are back, helt enkelt.
Han börjar bli gammal, på söndag fyller han femton år, och det märks mer och mer. Han är tröttare, kroppen börjar bli lite insjunken och han hoppar inte ned från soffan lika lätt som han gjort tidigare. Men det går fortfarande att få lite fart på honom, genom att till exempel släppa in en fluga i lägenheten. En insekt som annars är vedervärdig, har helt plötsligt fått en funktion som åldringsstimulant.
Igår kväll kom jag förresten på hur min nästa roman ska sluta.
Nu behöver jag bara komma på hur den ska börja också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar