Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 30 september 2014

Jag läste någonstans igår

att vi författarkollegor ska hjälpa varandra, och jag tänker att det är ett väldigt kvinnligt sätt att se på sitt arbete, sitt eget företag (som det faktiskt handlar om). Det är naturligtvis inget fel i att tänka som en kvinna, men att alltid ha andras företag för ögonen är inte min grej.
Numera.

Jag hjälper de jag vill hjälpa, stöttar och hojtar högt om mina närmaste, de som är mina vänner och inte bara kollegor. Min åsikt måste få vara fri, jag kan inte vara lojal mot ett kollektiv, eller mot mitt kön. Jag måste vara lojal mot mig själv.
Numera.

Att vara egoistisk och se om sitt eget hus är fortfarande fult, i alla fall om man är kvinna.
Man ombeds oftare än man kanske lägger märke till, att åsidosätta sina egna behov framför andras. Att prata ut, inte agera i egen sak.

Bullshit, säger ego Hellberg.
Jag tror faktiskt att jag har pratat ut klart.
Numera.

Höga klackar ska inte missförstås. De är bara höga klackar.







8 kommentarer:

Simona sa...

Jajajaja.

Men de där SKORNA.
Herregud.

Kan vi inte prata mer om SKOR?

Åsa Hellberg sa...

Jajajaja.
Sofia Webster.
Hon är grym!

Iza sa...

Höga klackar är alltid rätt. Fast jag lämnade mina hemma under bokmässan. Du hade däremot snygga stövlar!

Åsa Hellberg sa...

Tack Iza, men så hade jag ont i fötterna senare under kvällen också. Man får liksom välja på bokmässan:)

Ezter sa...

De där skorna skulle jag inte ens kunna stå still i! Undrar om jag ens kunde sitta ner med dem på!?

Agneta sa...

Jag är tyvärr inte skapt för höga klackar. Önskar dock att jag vore det. Kanske kan det funka om jag bara behöver sitta still, inte röra på mig, absolut inte gå …

Åsa Hellberg sa...

Ezter; jag kan numera igen, eftr trääääning!

Agneta; man kan sitta och dingla med benen.

Izabella sa...

Fantastiska skor!