Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 1 december 2014

Idag har jag ägnat

kärlek och energi åt den av mina böcker som kanske har stått lite i skuggan; Sonjas hemlighet.

Jag är jättestolt över den boken.
Mitt mål var att den skulle vara en uppföljare som inte var kopia av den första, och det tycker jag fortfarande att jag lyckades med.
Idag har jag skrivit en ny baksidestext till den, inför relanseringen av Sonjorna i februari när de får nytt omslag.

Ibland säger någon att en av mina böcker är bättre än någon annan, och jag kommenterar aldrig det. Vad ska jag säga?
Att jag håller med?
Det gör jag för det första inte, eftersom jag älskar alla mina böcker, men sedan har jag själv problem med när en författare/filmmakare dissar sina egna verk offentligt.

Än värre när jag har gillat just det som de själva dissar.

Ett mycket bra exempel på det var när Aaron Sorkin bad om ursäkt för de två första säsongerna av The Newsroom. Hans egen teveserie som jag älskade från första avsnittet. 
Som tittare kände jag mig dum. Förlöjligad. Lurad att tycka om något som uppenbarligen inte var bra.

NU ska jag skriva manus.
Tjohej.
Ikväll ska jag se säsong tre av sagda serie. Den här omgången är bra, säger Sorkin själv.


Inga kommentarer: