Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

12 september, Eskilstuna stadsbibliotek
19 september Books & Dreams, Stockholm
21 september, Biblioteket Farsta
28 september, Books & Dreams, Göteborg
29 september, Bokmässa, Göteborg . 11-12 minglar i Bonniers monter. 14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
30 september, Bokmässa, Göteborg. 10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering. 12-13.30 Minglar Bonniers monter.

OKTOBER:

3 oktober, Vimmerby
4 oktober, Västervik
5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle
10 oktober, Höganäs.
11 oktober, Båstad.
12 oktober, Ystad
21 oktober, Sala stadsbibliotek
25-29 oktober, Västkusten. Återkommer med bekräftade planer i Lysekil, Tanumshede, Strömstad och Uddevalla.

NOVEMBER:
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy




lördag 28 februari 2015

fredag 27 februari 2015

Jag hinner inte blogga idag,

har förfärligt mycket att göra.
Gårdagens research gjorde mig gråtfärdig, så bra var den. På riktigt.
Det här jobbet är fantastiskt emellanåt, kroppsslitigt andra gånger.
Min axel höll på att döda mig i planet hit.
Funkar bättre nu när jag inte sitter stilla hela tiden.
Nisse föreslog, för att han själv har haft problemet, en sådan där som sticker nålar i en (är så trött att jag inte kommer ihåg vad det heter.) Ett par i stortån (!) ska göra susen för en axel som har det jobbigt.

Idag ska jag bjuda Nisse på middag som tack för all hjälp han ger mig.
Det ska bli ett sant nöje.

torsdag 26 februari 2015

På promenad

Innan vi stupade igår

var vi på jakt efter att hak att äta på. Det fanns en hel del att se på vägen dit.
Vi bor på 48e gatan, nära Times square och Brodway. Helt okej hotell, inget fancy, men bra sängar.
Nio timmar senare är jag vaken, medan mannen sover.

Jag ska lägga ut ett par länkar, och småfixa lite med intervjuer och annat.
Senare idag är det the big research, som jag har varit upphetsad över sedan i oktober.

Tjohoooooo!

Mat dag ett.

Vi är så galet trötta, men ska hålla ut i 30 minuter till. Då är klockan nio här och jag har varit vaken i ungefär ett dygn.
Häpp!

onsdag 25 februari 2015

Tjohoooooo

Vi möts i dörren. Jag åker och de kommer.

Jätteskönt att veta att någon är hemma här när jag är bortrest.
Här och var sitter små uppmaning. Köp schampo var det sista jag skrev.
Det andra handlar mest om Misse.
Katt och lägenhet är i goda händer.Jag är så glad för att det är okej för Jonathan och Linnea att bo här när jag är borta. De har aldrig sagt nej, och för det kan man få en present från NY.

Nu ska jag äta min plättfrukost. Jag hoppas att det ska hålla mig i magform över Atlanten.
Förra gången jag åkte så klämde jag i mig både bröd och godis, och om det var det som fick min mage att hålla igång hela resan vet jag inte, men jag vet att jag ska försöka undvika det den här resan om jag kan. Det är förfärligt att sitta med en ballongmage så länge.

Ungefär så.
Puss och kram.

tisdag 24 februari 2015

Det är den där tiden,

runt fyra, när jag blir sådär trött att jag bara vill sova.
Men jag ska hålla mig vaken, det brukar vara över vid sextiden.
Jag tänker bada och se ett avsnitt av Modern family. Tror att tånaglarna ska få någon rödrosa färg idag. Det var länge sedan de var pimpade.

Annars har jag idag - utöver att jag har städat (vet ni hur dammigt det blir på alla mina fotoramar som hänger på väggen?), organiserat mina smycken, min necessär och min sminkväska.
Allt var förfärligt stökigt.

Jag har packat mitt handbagage med dokument, pass, anteckningsbok-pennor, pocket (Anne Holt), plånbok, läppglans, tuggummi, näsdroppar, tandpetare (visst hatar man när något fastnar i tänderna??), hörlurar och strumpbyxor.

Ungefär så.
Nu plumsar jag i.
Tjohej!

Absolut nödvändigt.

Jag ligger bra till i tid
Nu tar jag golven och sedan ett bad. Fila fötter, måla naglar, fixa ögonbryn. Det är en störtskön dag i Farsta!

Det verkar vara lite sportlovsstängt både här och där.

Här ägnar i oss inte åt något sådant alls, utan den dagliga rapporteringen fortsätter oavbrutet.
Schemat idag är mycket strikt, och kommer att funka för att jag somnade om. Totalt sov jag säkert i över sju timmar, vilket är något slags rekord.
Hurra.
I morgon bitti är det extremt tidig uppgång eftersom jag vill vara på Arlanda i väldigt god tid (vi kör min bil, alltså får jag bestämma när vi ska åka, moahahaha).

Jonathan och Linnéa kommer förstås hem och passar Misse.
Vi vill inte lämna honom ensam en sekund.
Det ska bara gullas och pluttas.

Nästa vecka kommer Toscana tur och retur.
Är inte det HELT galet roligt.
En riktigt Pompa Och Ståt-signering kommer att ske i Farsta bokhandel 7 mars (är inte säker på tiden, återkommer om det.)
Då är boken så färsk att det ryyyyker om trycket.
Tjoho!

måndag 23 februari 2015

Tre timmar senare

vaknade jag i soffan och nu är jag rätt pigg.
Tjoho, på det faktiskt.

Det är dags att skriva en packlista, en mycket avancerad sak där jag parar ihop plagg dag för dag så att det ska bli rätt.
Därefter skriver jag ned underkläder, accessoarer, skor (OMG SKOR), väskor och annat som ska funka med varje outfit.
I New York är det 150 grader kallt, så utsidan är liksom klar redan när jag åker. Långkalsonger (tjocka strumpbyxor) tänkte jag packa ned i handbagaget.

Peppar, peppar, peppar; om två dygn sitter vi på planet. Nisse sover antagligen och själv tror jag att jag jobbar.

Hurra!

Gala slut.

Åsa slut.

God natt.

Jag ser på Oscarsgalan på Svt Flow.

Och har ätit kesoplättar och druckit kaffe.
Vaknade alldeles för tidigt, förstås, men så här långt är det ändå en bra morgon eftersom jag älskar galor.
Jag kommer att somna om senare idag när jag har jobbat klart istället.
Lady Gaga har sjungit sig igenom hela Sound of Music, och när Julie Andrews kom in för att dela ut musikpriset strax därefter blev publiken lyyyrisk.

Nu de största priserna.
Tjohej.





söndag 22 februari 2015

Min första bok

Casanovas kvinna, ser ut att snart vara helt slut. Den är med på Adlibris rea och vad jag kan se är det under 20 exemplar kvar.
Jag tror inte att Kalla Kulor tänker trycka mer, skulle de fråga mig skulle jag säga nej.
Det räcker så fint nu.
Vill/behöver någon läsa, så finns ju boken på bibblan.

Det här har varit en lång dag, men jag har fått mycket gjort.
Jag tror till och med att jag har en klädplan för allt utom flygresan.
Tjoho, det är en bra början.


10.40

och jag har tvättat,
bäddat med fina rena lakan,
gjort mina frukostplättar,
druckit två koppar kaffe ... till,
solat ,
duschat
och handlat.

Spåren i snön (!!) utan för mitt höghus visade att inte särskilt många fler än jag, var ute så tidigt.
Det var bara mina spår när jag åkte, bara mina spår när jag kom hem.

Nu ska jag städa och prova kläder.
Sen kanske jag borde sova en stund till.

Jag tvättar.

Har lite problem med vad jag ska packa.
OCH vad jag ska ha på mig när vi åker?

Åtta timmar i en flygstol kommer min rumpa att domna av och jag kan absolut inte sitta i min rosa morgonrock även om det vore bäst.
Så jag tänkte fundera klart på det idag, jeans är tyvärr uteslutet eftersom sömmen där bak skulle göra ont som tusan.
Jag tänker snyggare mjukisbrallor, så lite söm som möjligt är målet.

Och så ska jag städa på riktigt, inget dammsugamenjagtvättargolvetenannandag som jag har ägnat mig åt ett tag (jättetag).

I morgon ska jag ta tag i de 42 första sidorna av Toscana som vi har översatt till engelska.
De ska korrläsas en sista gång, men sedan tror jag att jag är klar med allt arbete och kan vara HELT ledig i en vecka. Tjoho.

America, here I come!

lördag 21 februari 2015

Jonathan är vuxen.

I allra högsta grad. Till och med jag, 53, ringer min mamma när jag är sjuk (hon tycker synd om mig och oroar sig lite, och det är precis det jag behöver just då. Bara då. Annars är jag allergisk mot allt tycka synd om.)
Tydligen har han haft influensa, så när han kom med resväskan fick han ställa den på trottoaren och så ropade jag allt jag ville säga genom bilrutan.
Väskan slängde jag in i bilen först när han hade stängt porten.

Vi får helt enkelt kramas en annan gång, även om han var mycket bättre nu sedan ett par dagar.
Han lät som om han hade sjungit en hel natt, så lika frisk som han tror att han är vet i sjutton om han är egentligen.
Men han skulle spela in en video idag, så det var väl bara att köra antar jag.

Själv ska jag sova.
Möjligtvis tittar jag på Kalla först.

Följer ni VM från Falun?

En mycket prydlig hög papper

är nu placerat i den gröna plastfickan tillsammans med passet.
Naturligtvis printade ut dubbla upplagor eftersom vi är två som reser.
OM någon skulle sno min väska så kommer Nisse att bära på dubbletterna.
Jag är ett under av koll!

Två punkter återstår på dagens to do innan jag kan få sova en timma:
Hämta resväska hos den unge mannen på bilden, och köpa kattsand.
Jag räknar med att ligga i soffan klockan tolv.



Foto:Elou Berg

Tjugo över sex

är tydligen min nya morgontid.
Det är okej, trots att jag vinglar upp.

Idag tänkte jag ägna mig åt att ta fram all resedokumentation och printa ut den.
Med sådant är jag klassens ordningsman.
Utåtriktad slarvmaja och inåtvänt kontrollfreak.
50/50.
Inget däremellan.
Vi kan väl säga att inte ens jag begriper mina själv alla gånger.

Och så ska jag hämta min jättestora röda resväska hos Jonathan.
Nisse ska låna den mellanstora.
Jag förstår inte att han ska ha så lite med sig när vi ska vara borta i fyra dagar!

Ungefär så. Lördag. Vad säger man? Underbart?

fredag 20 februari 2015

Nytt hår och ny jacka.

599:-istället för 1799:- får väl anses som ett kap och jag behöver verkligen en riktigt tjock jacka, inte minst i NY då (frissan var tre gånger så dyr, that´s Stockholmpriser.)


Men nu är jag fin och varm, och med långkalsonger, halsduk och varma vantar ska jag nog klara mig från frostskador.


Jag ska till frissan klockan ett.

Vet ni hur mycket jag har längtat efter det?
Egentligen har jag inte råd just nu (ska ju till NY) men det kan inte hjälpas, det måste göras.

Dagens jobb är i alla fall avklarat, så i denna stund går jag på min semester igen.
Tiddelipom.
Klockan nio var jag på Lidl och handlade. Det är minst folk vid den tiden, jag undviker ju folksamlingar så gott jag kan.

Jag hoppas att ingen sitter och snorar hos frissan. Men jag har med mig min antiseptiska gel som något slags vapen mot bakterier.
Man kan aldrig vara nog försiktig!

Fredag.
Final i På spåret.
Den ser jag fram emot.


66 kvar dagar tills jag fyller 53.

När jag fyllde 52 åkte jag till ett chartermål och redigerade Toscana tur och retur.
Det gick jättebra, men när jag hade varit hemma i två månader tog jag bort mer än halva boken och gjorde om, och gjorde rätt.

Att lyfta ut en huvudkaraktär som jag gjorde är förenat med en hel del pyssel, kan jag berätta.
(Men nu var det inte den karaktären som hade med chartermålet att göra, så just den researchen kom väl till pass i Toscanaboken ändå).

Jag vet att vissa räds redigering, det gör inte jag.
Däremot tycker jag inte om att få kritiken från förlaget (för att jag känner mig så dålig just när jag får den), men har en förmåga att vända det för om jag hade fastnat där hade det inte blivit någon bok.

Det hade inte heller blivit någon bra bok om jag inte hade varit beredd på att ta bort hälften (den tredje personen var ju inblandad i det mesta de andra två gjorde) och ge manuset nytt syre.
Det var en egen idé. Jag hade nog dött lite om förlaget hade föreslagit det.
Dött, men rest mig på andra dagen.

Kanske är det just det som skiljer mig och flera andra som har gett ut mer än en bok; vi gör jobbet, hur tufft och tungt det än verkar när vi sätter igång.
Målet är att det ska bli en sjuhelvetes bra bok, och om jag får säga det själv ... det har Toscana blivit.
Tjoheeeeeej!

Om två veckor finns hon i butik!
När ni läser henne, kan ni tänka er det här.



torsdag 19 februari 2015

20 minusgrader.

Så kallt ska det bli när vi är i New York.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska klä mig för sådan kyla. Researchen ska förstås göras inomhus, men jag hade gärna promenerat dit. Det är väl tveksamt om det är särskilt mysigt om det är så kallt.

Jag ska gå igenom garderoben i helgen.
Något tjockt borde jag väl ändå ha där.
Problemet är att jag vill att det ska vara snyggt också.
Well, jag får nog skita i det helt enkelt.


Min handbroms tar inte tillräckligt.

Det betyder ombesiktning om senast två månader. Lagningen ska ske inom en, annars körförbud.
Tjohej.

Det där med bilar. Jag har ändå varit förskonad, min Focus har varit snäll genom åren.
Men det lutar nog åt att hon snart inte ska kostas på så mycket mer.
Jag börjar nästan gråta när jag skriver det.
Min gamla bil.
Fy, så sorgligt.

Denna stressade

författare, som hade tänkt att ha semester nu, jobbar som en blådåre sedan sex i morse.
Jag är stuptrött, men måste besiktiga bilen innan jag kan lägga mig ned och vara leeeeeedig resten av dagen.

Jag förstår nu varför jag valde att vara ledig i januari förra året, att börja en semester i mitten av februari är för sent eftersom det ligger så nära releasen.
Men jag redigerade Toscana längre än planerat och satt med den över hela julen och därmed blev allt förskjutet.

Man lär sig alltid något nytt!
Tjoheeeeej!



onsdag 18 februari 2015

Måste allt omvandlas till styrka?

Kan inte saker bara får vara eländiga?
Jag tänker på det när jag ser Deckarna.
I varje avsnitt har någon berättat om någon privat och jobbigt, och de andra vill så gärna att det har kommit något "gott" ur eländet.

Jag tror inte alltid att det gör det.
Vissa saker är bara skit.
Faktiskt.

Det bästa med att vara borta

är att komma hem, och det är verkligen sådant jag glömmer eftersom jag har förmånen att få vara hemma hela dagarna.

Jag var på mitt underbara, bästa och mesta förlag under eftermiddagen.
Nästan 59 000 En liten värld-böcker i olika format har lämnat förlaget och landat i någons händer/lurar/läsplattor.
Helt galet roligt.

Jag tittade just på klockan, trodde att den var åtta.
Semester, ni vet ...

I morgon ska jag skriva ett par listor till förlaget, och sedan besiktiga bilen.
Det är alltid lika spännande att se om Fårdan (årsmodell 2000) klarar sig ett år till.


Va?

Har jag inte bloggat idag?
Har jag inte berättat om varje minut av mitt händelserika liv som jag brukar göra flera gånger om dagen?
Tydligen inte.

Jag åkte till stan tidigt i morse, men nu är jag hemma ett par timmar för att äta lunch, klia katten bakom örat och kanske vila en liten stund (jag är väldigt förtjust i det just nu när jag har semester fast ändå inte.)

Ungefär så.
Jag tror inte att jag har mer att berätta, faktiskt, och något annat typ av inlägg kan jag nog inte klämma ur mig just nu.
Berätta något kul för mig istället!?

tisdag 17 februari 2015

Jag har varit hon Nisse,

vi har pratat om New York. Han får ju hänga med mig på mitt researchande och vi har också gjort en deal om att om jag blir sjuk så måste han åka ändå, och jag åker ensam om nu han skulle få influensa.
Det går nämligen inte en dag utan att man hör talas om sjuka människor.
Överallt ligger de med hög feber och annat elände.
Influensan har ett galet grepp om landet verkar det som.

I morgon måste jag till stan, men jag kör bil för att alla fall slippa tunnelbanans resenärer som åker till jobbet trots att de är sjuka.

Sedan kommer det att vara typ tre timmar mellan det första mötet och tills jag ska till förlaget och signera böcker, och då tror jag att jag åker hem till min katt en stund.
Ett tag tänkte jag att det kunde vara mysigt att gå på stan de där timmarna, men jag struntar nog i det.

På torsdag ska jag besiktiga bilen och på fredag ska jag till frissan. Jag ska ta med mig min lilla flaska med handsprit till båda ställena.
75 ml. Gelé.
Man får till och med ta med den på flyget.


Vallningar.

Jo då, när jag glömmer att smörja in mig med östrogen (Divigel) någon dag så kommer det tillbaka något dygn eller två. I lägre grad men jag känner verkligen av det.
Som nu, till exempel.
Tur att jag är hemma och semestrar.
I morgon, när jag ska till stan, är jag kanske i fas igen.

Annars då?
Jo tack, jag har varit i centrum en snabbis och nu ska jag försöka sova en stund. Jag vaknade alldeles för tidigt och nu tänker jag ta igen det i soffan.
Fattar ni vad skönt en tisdag halv ett?

Semmeldagen.

Grattis till er som äter vetemjöl och socker. Jag står över, men det gör mig inte särskilt mycket även om jag också tycker att det är jättegott.
Som Jonathan har kämpat för att lära sig tycka om det.
Varje år köpte vi varsin, men det slutade alltid med att jag fick äta upp hans också.

Ännu en ledig dag för min del.
Det kommer inte att bli några som helst problem att få den att gå ...
Jag ser Sex and the city igen, jag börjar i säsong tre.


måndag 16 februari 2015

Inga målade naglar.

Jag kom på att jag ju måste ha något att göra i morgon också.

Istället har jag sovit i soffan i nästan två timmar. Tror jag i alla fall. Klockan struntar jag i idag.
Tidigare plockade jag fram dvd-boxen med alla Sex and the city-avsnitt och såg två på raken, men det var då jag blev så trött så jag tänker att jag nog klämmer tre-fyra till senare.

Just nu tittar jag på Vardagspuls på Tv4.
Strax Carola!
Jag tänkte bli lite inspirerad.
Maten har jag hyfsat koll på nu när jag inte äter socker och vetemjöl (magen mår toppen, inga gaser!), men man kanske kan träna samtidigt som man tittar på programmet?
Alltså, utöver promenerandet som jag ju gillar.

Jag tänker planka, situps, armhävningar och sånt.
Eller från stående till liggande, fram och tillbaka tills svetten sprutar.
Upphopp.

Jag börjar i morgon.
Så här första semesterdagen måste man ju vara lite försiktig med sig själv.





Jag brukar läsa mina egna böcker när jag får dem,

men jag gav mina två ex av Toscana till Nisse och Simona, så jag får snällt vänta.
Istället tänker jag just idag se på något filmigt.
Vad vet jag inte än.
Jag tänkte att jag skulle bada först kanske. Fila fötterna och göra dem gåvänligare än de är idag.
Hur fina fötterna än blir kommer jag att behöva kängorna i NY.
De är störtsköna OCH störtfula.
Det kan inte hjälpas. Att få ont i fötterna är vedervärdigt. Numera.

Jaha.
Sysslolös.
Väry märklig känsla.

Jag tycker fortfarande att det är lustigt

att överåriga (över 25) män och kvinnor tar sig tid att ogilla 50 Shades of grey.
De förstår inte, säger de.
Nä, just det!

Nu till något helt annat. Promenad.
Jag ska ju gå en hel del i slutet av nästa vecka, och jag behöver få igång både ben och rygg innan dess.
Så jag tar tag och promenerar till Farsta.
I lurarna har jag schlagermusik eftersom det kräver att man går rätt fort. Att gå i otakt är nämligen helt omöjligt. Ni som har en gnutta musikalitet i er vet precis vad jag pratar om.

Det var väl det.
Vi hörs senare!




Tyvärr vaknade jag inte till

ett mail från min förläggare som sa att hon hade läst hela natten eftersom hon inte kunde sluta.
Och i kontraktet står att jag ska lämna manus andra mars, så innan dess kommer hon nog inte att hinna skulle jag tro.
Det är föööör spännande.
Tur då att jag kan roa mig med annat under tiden, som till exempel att åka till New York nästa vecka.
Dagarna innan är det bortåt 20 minusgrader där enligt prognosen. Vi håller tummarna för att det vänder den 25:e så att det går att promenera.

När Jonathan och jag var där 2012 i slutet av april, var det kallt men skönt i solen, och vi gick och gick och gick.



Nu ska jag skriva en lista till Forum, sedan är jag ledig resten av dagen.
Och i morgon.
Tjoho!

söndag 15 februari 2015

Nu har jag kommit på vad jag ska göra i morgon.

Jag ska måla naglarna!

Manus skickat till min förläggare

Nu ska jag lägga mig i soffan och se på Bafta-galan och från och med i morgon har jag mest semester.
I morgon bitti ska jag svara på ett par kompletterande intervjufrågor, och sedan göra en lista som förlaget behöver, men det är allt.

Fråga mig inte vad jag ska göra mer än så, för jag har inte en aning.
Lite nipprig kommer jag säkert att vara, men det kommer att gå över.
Jag har en mycket välutvecklad latmask i mig, och den ska verkligen få blomma den närmaste tiden.

Hurra! I did it!

Fårdan och jag har varit på visit i norrort.

Hos Simona.
Vi är båda rätt vråldjupa.
Det blir alltid intressanta samtal av det.

Nu har jag ätit upp den sista köttfärssåsen och ska börja redigera kapitel 44,  och framåt till och med 60.

Det kan klart hända att jag vrålar något slag Iiiiiii när jag har skickat iväg det senare.







Jag älskar verkligen

min lägenhet. Och väggen med foton och minnesbilder tittar jag på varje dag.
Tur, eftersom jag mest är hemma.
I kväll är det manuslämning.

DET är en rysare även om jag redan har ett kontrakt på boken.  Jag vill ju så gärna att förlaget, alltså Teresa, ska ÄLSKA Gloria.

Vad gör ni idag?

lördag 14 februari 2015

Har sovit.

Vill gärna redigera 50 sidor till idag.
Lite kaffe, så ska nog det funka.
Resten tar jag i morgon eftermiddag.

Idag är det Mello och Qx-gala och dessutom vill jag se en film, jag vet inte hur det där ska gå ihop riktigt.
Igår såg vi "Gone girl."
Rekommenderas verkligen!

Vad ska du göra ikväll?

Jag är lite sur på Åhléns i Farsta (vet inte hur det ser ut i andra varuhus)

men de har fortfarande inte en enda av mina titlar hemma och har aldrig haft.
Inte ens En liten värld.
"Däremot många andra betydligt sämre säljande författare", sa Farstabon bittert när hon lämnade varuhuset efter förmiddagens besök.

Well, nu går den som tåget på andra ställen, tjoho, och jag är förstås jätteglad för det istället.

Igår gjorde jag köttfärssås igen. Och så kokade jag bönspagetti. Inte dumt alls. Såg inte vacker ut (gråsvart) men var god och bättre för mig än vetemjöl.
Idag äter jag resterna, som är ännu godare dagen efter.

Nu mer redigering.
Tjohej.




Nisse sover.

Misse skriker.
Jag har tagit med mig kaffebryggare, radio och min dator in i gästrummet där jag har satt mig i en fåtölj.
Jag har två dagars redigering kvar och började för över en timme sedan. Det går bra som tusan, nu petar jag mest i detaljer,

Alla hjärtans dag.
Jag firar inte det, men vill gärna hälsa till alla fina människor som läser min blogg.
Ni är bäst!
(Alla dagar!)


fredag 13 februari 2015

Jag SKAMÅSTEVILL

vara ledig måndag och tisdag eftersom jag jobbar hela helgen.
På onsdag ska jag göra en intervju på ett fik i stan och sedan ska jag till förlaget och signera böcker som ska ut till releasen.
Därefter tänkte jag låta bli att umgås med någon fram till vi åker, är livrädd för att dra på mig något så att jag inte kan åka.
OM jag blir sjuk får Nisse dra själv, för någon måste ju göra den där researchen!

Nu ska jag dammsuga, sedan sova en timme och därefter hämta mannen i stan.
Jag tror att vi hörs först i morgon igen.
Hoppas att ni får en skön fredagskväll!

Nu ska jag försöka skaffa oss de där Estorna

som behövs för att besöka New York OM MINDRE ÄN TVÅ VECKOR!
Och så ska jag handla det där diskmedlet jag har glömt i tre dagar.
Sedan ska jag pilla i mitt manus, det där som jag ska skicka till Teresa på söndag, och se över en sammanfattning av Toscana tur och retur som ska översättas till engelska.

Det ska ju säljas bok även till utlandet är det tänkt.
För det ändamålet översätter vi början (30-40 sidor) som min agent använder sig av när hon presenterar den tillsammans med en sammanfattning av hela boken.
Den översättningen betalar jag själv, och förhoppningsvis ska ju det betala sig. Hittills har det gjort det, alltså håller jag en tumme för att det gör det den här gången också.
Sonja översattes av amerikanska Laura och En liten värld av Åsa som bor i England. Det är Åsa som ska översätta den här också.

Tyskland har redan köpt Toscana, men där kommer den ut först nästa år.
De lanserar En liten värld stort i maj. Eftersom Sommerfreundinnen (Sonjas sista vilja) blev en bestseller (låg 4 månader på Der Spiegels topplista) så får uppföljaren stort utrymme.

Det var dagens to do och skryt.
Fredag.
Visst är det en galet bra dag än så länge?

torsdag 12 februari 2015

Lunch med Jonathan

Supermysigt.  På Brillo.
Det är fantastiskt att ha en vuxen son!
Sedan sprang vi in i Christian. Tre Hellbergare mitt på Stureplan (tänkte säga tre Fjällbackabor, men Jonathan är ju bara halv)!
Kul.
Nu vill jag se en film. 
Tjohej


Jag har inte läst 50 shades of Grey.

Men 100 miljoner har.
Jag har hört att böckerna inte är så välskrivna, och jag tänker att det struntar nog de många unga människor som läser dem fullständigt i.
Det kanske till och med är så att E.L James språk är tillgängligt den som inte läser särskilt mycket.
För en sak kan vi vara säkra på.
Väldigt många av dem som vi klagar på aldrig läser, har läst just hennes böcker.
Det tycker jag är helt fenomenalt.
Uppenbarligen läser unga om de får en litteratur som passar dem både språkligt och innehållsmässigt.

Heja James.
Det du har gjort är fantastiskt. Jag hoppas att det blir världens mest sedda film någonsin!

Det första exemplaret

Hurra!

Vad jag önskar att tv4 tog in en ung cool tjej att recensera Fifty shades of Grey

istället för  att låta Ronny Jönsson göra det.

Hellberg drar till stan,

ska till förlaget på ett kort möte i eftermiddag.
Innan det har jag bestämt träff med Jonathan på Stureplan eftersom han är är i närheten.
Fantastiska två flugor måste jag säga.
Jag är så självupptagen just nu att det ska bli skönt att fokusera på honom och höra alla hans nyheter live. Annars följer jag dem mest på insta och Facebook.

Annars då? Jo tack, Nisse läser Gloria och banne mig om han inte grymtade rätt nöjt igår efter 16 kapitel (av 60).
Han hade också ett par riktigt bra påpekanden som jag tar till mig av, och som jag kommer att göra något åt innan jag skickar manuset vidare till Teresa.

Nisse är ett riktigt bra bollplank, och jag blir alltid lika sur när han säger något negativt ... men det går lika snabbt över eftersom han väldigt ofta har rätt.

Bok blir det i alla fall, det är redan klart.
Kontraktet kom påskrivet och klart igår.

Torsdag.
Just nu en bra dag i förorten!

onsdag 11 februari 2015

Jag gick till Farsta för att köpa maskindiskmedel

och kom hem med Damernas värld.
Min semilediga dag gör mig uppenbarligen förvirrad!

Jag får helt enkelt diska för hand.
Det är för jävligt.

Jag inser att det blir många

Hellbergböcker i omlopp inom de närmaste veckorna: Inbundna Sonjorna är med på rean, En liten värld i pocket är relativt ny, pocketsonjorna har just lanseras i ny kostym och som juvelen i kronan kommer Toscana tur och retur den 4:e mars.

Men det är bra för jag har potentiellt en stor läskrets: alla som kan tänka sig att läsa glada, varma böcker om kärlek och vänskap.
En man skrev om Sonjas sista vilja att han förstod att den vände sig till kvinnor. Tre kvinnliga huvudrollsinnehavare och en massa kärlek skulle tyda på det.
Min avsikt är verkligen inte att exkludera någon, men tänker att det är stor skillnad om en man skriver om män.
Kvinnor läser ändå.

En liten man, ett par decimeter hög, är pipig.
Han ställer sig i hallen och gallskriker tills jag säger till honom att vara tyst.
Kanske saknar han Jonathan. Han står utanför hans rum.
Eller så börjar han bli lite vimsig.
Pluttas.


Här ska jag äta med min bästa Nisse.
På fredag om drygt två veckor.
Overkligt nära nu!





Your reservation is confirmed for
The View Restaurant



Asa Hellberg
Party of 2 on Friday, February 27, 2015 at 8:00 PM






Just precis idag,

när jag är liiiite ledig, tänkte jag fylla i våra Esta-ansökningar, det som ger oss inresetillstånd till USA.
De är lite bökiga har jag för mig från förra gången (när Jonathan och jag var i NY och firade mig 50-årsdag för nästan tre år sedan), så jag har skrivit ned alla fakta jag har för mig att de vill ha som utöver passuppgifterna handlar om flightnummer, var vi ska bo och sånt.
För säkerhets skull har jag skrivit ned allt på ett löst papper så att jag har alla fakta klara.
Det är lite så jag jobbar ...

Annars idag ska jag lägga in ett par grejer i manuset som jag kom på att jag har glömt, svara på mailade intervjufrågor från en journalist och sedan måste jag handla.
Ungefär så denna onsdag.

Vad gör ni? Skiner solen i din del av landet också?

tisdag 10 februari 2015

Jag tänker ta LEDIGT i morgon.

I alla från manuset.
Det blir spännande.
Vad gör man när man inte jobbar?

Jag ska fundera på det medan jag borstar tänderna.
Åsa B Hellberg är stuptrött.


Producerar Svt andra tv-serier än sådana som är läskiga, mörka eller jättekonstiga?

Är det bara jag som längtar efter något annat?
(Ja, Sonja hade gjort sig UTMÄRKT som teveserie, det tycker jag fortfarande. Hör ni det, Sveriges television.)

Idag ser jag på det jag tycker att de är bra på, dokumentärer och intervjuer.
Min sanning: Amelia Adamo. 20.00 på tvåan.
En cool cat. Ska bli kul att se.

Undrar ni hur bra min nästanästa bok är så är svaret, fenomenal.
Efter Toscana och Gloria kan inte jag bättre.
Jag kan packa ihop.
Gå ned i min källare.
Jag kan inte ha något bättre i mig, på riktigt.
Hybris. Säkert. Det struntar jag i. Det här är bra på riktigt!

20 sidor kvar att läsa.
Jag har redigerat under tiden.
Tror att jag kommer att bli tillräckligt klar i kväll för att skicka det till Nisse.
Iiiiii.

Jag suckade rätt uppgivet när jag vaknade tio i sex,

men så slog det mig att jag somnade halv elva och då var det ju bara att kamma sig och kliva upp.
Nu känner jag mig bara tokladdad inför dagens jobb med Gloria.

Jag fick en fråga igår från Sofia om hur noggrann jag är i min redigering, och svaret på det är att jag är så noggrann jag kan vara utan att någon annan har lagt en blick på det. Som vanligt har jag bollat med Nisse (det här är den tredje bokresan han är med på), men han har inte läst något. Han ska få göra det samtidigt som jag skickar manuset till Forum och min agent.

Duschad, parfymerad och kaffeklar drar jag igång dagen exakt NU!


måndag 9 februari 2015

Eftersom jag läser nooooooggrant

så har jag bara kommit till sidan femtio.
Där ska jag fylla på med information från research jag har gjort och jag tänker att det blir en lysande tisdagsarbetsuppgift.

Jag är helt och hållet dagvill, och hade inte en aning om vilken dag jag vaknade till, det fick jag faktisk tänka rejält på innan jag fattade.
Det känns inte som en måndag, eller hur?
Mycket mer torsdag tycker jag.

En superdag.
Men nu packar jag ihop.
Tjillevippen.

Bok sex färdigskriven.

Hurra för mig. Bra jobbat. Jag är grym. Den blir en kioskvältare.

NU får jag göra det jag har strävat efter sedan jag började skriva den i slutet av förra året:
Jag får läsa igenom.

Hurraaaaaaa!

För detta tillfälle krävs vanligtvis godis men det har jag inget hemma (det är lite så jag jobbar för att behålla vikten), så istället dricker jag mer kaffe.
Bara en sådan sak, en vanlig måndag.

Jag är just nu lycklig. Ett tillstånd som dyker upp då och då, och som inte alls är så dumt.
Låt oss hoppas att den känslan håller i sig även efter genomläsningen av GLORIA (som den nog inte kommer att heta, men det är ett bra namn).
Okej?

Det första jag ska göra när jag får semester

är att måla mina naglar.
Efter jobb, jobb, jobb är ytan oputsat och från och med nästa helg kommer den att skina, eftersom det är viktigt för mig.
Ja ja yta schmyta. Det är viktigt för mig, så det så.

Men än så länge bryr jag mig inte ett dugg. Naglarna är praktiskt korta och omålade, det helt glanslösa håret sitter i en tofs, de ofilade fötterna är istoppade i ett par tofflor och den vinterbleka kroppen täcks av en rosa fleecemorgonrock.
Nu kör vi.
Inte mot, utan IN I KAKLET!
(vilket här får illustreras av Sara Sjöström)




söndag 8 februari 2015

4000 till,

och nu närmar vi oss banne mig. Två kapitel kvar att skriva innan jag ska redigera.
Det finns mycket som jag har ändrat mot slutet, och den tidigare texten måste anpassas till det. Men det är det som är redigering. Att se att allt håller, att ge karaktärer och scener mer liv. Kanske lite färg (jag har gett mig liiite på den punkten, men bara liiiite.)
Det återstår också lite research (New York, you know!), men min förläggare kan läsa när jag har redigerat.

Egentligen vill jag inte sluta skriva för idag, men det är smart att göra det nu. Jag är speedad som en Vasaloppsåkare i första startgrupp.
Nu ska jag ta ett bad, sätta på mig en rentvättad morgonrock, äta middag och njuta av att jag har gjort ett jäkligt bra jobb.
I morgon skriver jag klart.
Iiiii.

Svensk Bohandels topplista för januari. Ser väl finfin ut.

E-böcker
Beskrivning: http://www.bokrondellen.se/Images/Products/Medium/978913/9789137141459.jpg
1 (Ny) En liten värld
Hellberg, Åsa, Bokförlaget Forum (-)
Beskrivning: http://www.bokrondellen.se/Images/Products/Medium/978910/9789100142254.jpg
2 (Ny) En mörkare himmel
Jungstedt, Mari & Eliassen, Ruben, Albert Bonniers Förlag (-)
Beskrivning: http://media.bonnierforlagen.se/bokbilder/b/9789100136758.jpg?timestamp=20140821134003
3 (1) Stalker
Kepler, Lars, Albert Bonniers Förlag (-)

Beskrivning: http://www.bokrondellen.se/Images/Products/Medium/978918/9789187343421.jpg

Bilder får ni inga, det går inte att kopiera.

Vad gör den här JANUARIFRAMGÅNGSRIKA författaren en söndag morgon.
Jo, tack, hon tvättar.
Och nu dricker hon kaffe och ska strax börja skriva.

God morgon och Tjoho!

lördag 7 februari 2015

Designerns goda råd till den som skulle vilja pyssla med samma sak.

Var öppen för inspiration.
Eh.
Okej.
Nu vet ni.
Bara att köra.
Designa på.
Tjohej.

Jag är ju intresserad av mode, har alltid varit.
Har koll men har sällan råd. Har inte rätt kropp för allt, men vet vad som klär mig.
Ungefär så.
Till exempel är skjortor inte min grej.
Jag tycker att det är så snygg med en kritvit skjorta, men det är någon med min hals och en den där kragen som bara inte funkar.

Var öppen för inspiration.
Vilket yxigt råd, pardon my french. Det kunde de klippt bort från God Kväll. Vissa av oss är ju faktisk intresserade.

Jag har sovit.
IGEN.
Vaknade, och som ni hör och är jag lite på hugget.
OCH jag har hittat en snygg tvist till i Gloria.
Fem kapitel kvar.
Snart är det Mello.
Tjoho.




10.18

Och jag har redan skrivit 2500 ord, vilket bådar gott.
Nu ska jag försöka sova en stund, sedan åka och handla.
Vi får se om jag jobbar mer senare. Det lutar åt det, faktiskt.

Upp med en hand om du ska se på melodifestivlen ikväll!

(Jag viftar. Älskar mello. Älskar.)

Vaken sedan halv fem,

och jag är väl inte direkt nöjd med det om jag ska vara ärlig.
Vi får se hur det går att skriva för just nu känns det nästan omöjligt.
Det är alltid samma sak i slutet av varje roman, huvudet är fullt och kan inte riktigt koppla av.

Så jag ska dricka kaffe, och hoppas att det räcker för att komma igång för just nu gäspar jag bara.

Tjohej, tjohopp, nu kör jag!

fredag 6 februari 2015

Jag pratade med min väninna igår om hennes

dotter, som går i trean på gymnasiet och som sedan hon var typ tio har sagt att hon ska läsa medicin och bli doktor.
Nu går hon tredje året på natur och har bara A i betygen. I alla ämnen. Alla!
Det hade hennes mamma också.
(Camilla Läckberg också tror jag.)

Själv hade jag dåliga betyg på gymnasiet. Men jag skulle kunnat nagla dem allihop, eftersom jag också hade den där bredden. Duktig i musik och gympa. Matte och Engelska. Teori eller praktik spelade ingen roll.
Den typen var jag. Inte ett svagt ämne.
Däremot ansträngde jag mig aldrig.
Medan min lägenhetskompis pluggade (man bodde borta under veckorna) så filade jag naglarna eller något jag tyckte var roligare än skolarbete.
Det som egentligen var enkelt för mig gjorde jag svårt med att inte bry mig.

Jag fick tenta gymnastik och naturkunskap för att få börja i tvåan på gymnasiet. Jag hade skolkat bort de lektionerna eftersom jag hellre åkte till Uddevalla och dansade på ondagskvällarna.
Till dansband.  (Jag kan utan att skämmas säga att jag är en utmärkt buggare. För övrigt upplärd av mamman till A - studenten ovan.)
Där sov över hos kompisar.
Tåget tillbaka till Strömstad nästa morgon gick för sent för att hinna till lektionerna.

Jag har alltid ångrat att jag inte pluggade då eller senare.
Har skämts för min okunskap, obildning och har hukat mig för akademiker. Har känt mig korkad, som en andra klassens medborgare.
Inte fin nog, inte intellektuell nog, inte med i klubben.
Emellanåt inte ens noterad.

50 plus är fantastiskt.

Antingen är du ett hygglo eller så är du inte ett hygglo.
Är du inte ett hygglo så skiter jag i dig.
Ungefär så.

Något annat har vi väl inte tid med längre, eller?

Idag ska jag se På spåret.
Allt värdelöst vetande är jag bra på. Vem var gift med vem. Vilken musik spelas. Vem där, klarar jag oftast jättesnabbt.
Vart vi är på väg, är svårare.
Konstnärer , författare och sevärdheter omöjliga.
Men grejen med På Spåret är att alla poäng räknas.
Man behöver varken vara berest eller allmänbildad.

Jag satsar på 15 idag.
Okej?





Kolla vad jag har fått!!

Älskar det här varumärket. Mitt favorithalsband köpte jag redan 2008, när Bud to Rose hette Didi.
Julafton, känns det som!

Min numera stora familj är grym.

Jag har tillgång till fantastiska researchmöjligheter.
(Alltså, nu råkar jag vara besatt av just det, men min familj är förstås underbara ändå, även om jag utnyttjar vissa skamlöst just nu.)

Om jag räknar in alla så hittar vi en
purser,
en viltdjursvårdare/gårdsägare,
två sjuksköterskor,
en apotekstekniker,
en pensionerad butiksinnehavare,
en musiker,
en polis,
en servitris,
en säljare,
en bankchef.

I min familj pratar man svenska, ryska, italienska och spanska.
Det finns adelsmän och bönder, och två som har vunnit tävlingen Årets kock.
Åtta går i skolan, från gymnasiet till förskola. Min familjs yngsta medlem är två och ett halvt åt, och den äldsta är 75.

Och nu har jag precis fått svar från Polisen!









Ojojoj,

vad pigg jag är. Not.
Men på gott humör.
Fredag, inga ärenden alls, bara skrivbubbla. 
Just nu är det en perfekt dag.

Om exakt en vecka hoppas jag att jag har skrivit och redigerat klart. Så pass att jag kan skicka det till förlaget i alla fall, sedan blir det så klart många vändor till innan det blir klart för er att läsa. 

Vad som ÄR klar är ju Toscana tur och retur.
Jag tycker att omslaget är så fint!
Fotot är helt äkta så till vida att jag fick ett skrattanfall, och då tog den skickliga fotografen Anna-Lena Ahlström bilden.




När vi såg den här bilden på fotografens dator sa vi alla att där satt den!
Kvinnan (Sara i boken) som sitter på motorcykeln heter Eva. Hon jobbar på förlaget och är chef för produktionen. Visst är det snällt att hon ställde upp en hel dag, som det tog att få till rätt resultat?


teamet bakom omslaget.





Ungefär så.
Jag hatar att lägga in bilder eftersom jag aldrig får det att funka! Grrrrrr.

Fredag.
Mot kaklet.
Tjohej!


torsdag 5 februari 2015

Faran med att brinna för saker som jag gör,

är att jag också kan slockna.

Det har jag gjort nu, men då har jag också fått ett och annat gjort den här dagen.
Alltså är jag i allra högsta grad förtjänt av att lägga mig i soffan se på några avsnitt av Fran Fine och Mr Sheffield på Netflix.

Dessutom: I går gjorde jag min alldeles superba köttfärssås och jag gjorde så mycket att det räcker till middag idag också.
Häpp!

Jag återkommer when recharged.
Det brukar inte ta så lång tid.

Men mest ville jag ju hylla Denise Rudberg.

Jag tror att jag har berättat det här tidigare, men det tål att repriseras.

När jag jobbade på kliniken för anhöriga till sexmissbrukare, tyckte jag så oerhört mycket om alla som gick i de två grupper jag ledde, och det var nästan så att det blev märkligt, för i verkligheten ser det inte ut så. I alla fall inte för mig. En del är dryga, andra dumma och en tredje är kanske egoistisk.
Jag gillar definitivt inte alla människor.

Det tog en stund innan jag förstod vad det var som gjorde att jag tyckte så mycket om varje individ i grupperna:

Alla vågade visa sig sårbara.

Det är faktiskt rena magin att vistas i ett rum där alla masker är avlagda, när någon vågar visa vem de är bakom arbete, smink och andra fasader.

För den sårbara individen växer självkänslan med demaskeringen, det finns forskning som styrker det, och bara det borde göra att vi alla  - i trygga sammanhang - klär av oss det som skaver.
Jag tror att vi hade gjort det oftare om vi hade förstått hur väl mottagna vi blir.
Och omtyckta.

Så. Heja Denise. Det du gjorde var superviktigt och nu gillar jag dig ännu mer (Denise är en av branschens trevligaste människor redan från början. Ödmjuk, rolig och snäll.)



Man kan väl säga att jag har förstått

vilken typ av inlägg jag ska skriva för att få mycket respons. Kul, tack!
Det sägs att vi är många som skriver, och att ännu fler drömmer om det.
Jobb eller hobby, det är i alla fall roligt (och jobbigt) som sagt.
Lycka till, alla skrivare.

Själv är jag framme vid en scen som som jag har sett fram emot. Jag tänkte på den när jag vaknade till i natt. Är yster på riktigt, så viktig är den.

Sedan ska jag och min agent Maria till Forum för att höra vad de har för tankar inför releasen om fyra veckor.

Tio dagars arbete återstår av Gloria.
Jag börjar nu.
Tjohej.


onsdag 4 februari 2015

2552 ord idag och nu tänker jag skriva säkert 700 till i det här inlägget.

Hur kommer man igång med sitt bokskriveri var det jag skulle blogga om.

Och jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå.)

I mitt fall börjar det alltid med att jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte försöka, inte prova, inte testa.
Jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte ett manus.
Skriva En BOK.
Du fattar.
(Jag har skrivit 5, 9 stycken (det saknas en tiondel för att vara klar med den sjätte).
Nedan kör vi med förkortningar på fem av dem.
CK
SSV
SH
ENL
TTOR)

Vilken dag och tid ska jag börja, är nästa fråga.
Fram med almanackan. Skriv in vilka dagar och tider du kan ägna dig åt ditt nya liv, boken.
Och skriv för guds skull in vilken dag och vid vilken tidpunkt du ska börja skriva.

När ska den vara klar, är den tredje (eftersom mitt tips är att ha en målsättning att sträva mot, om du nu inte är litterär och svår, då får förstås konsten styra (GÄSP) men då läser du säkert inte heller detta blogginlägg.)

Ett år kanske är rimligt om du jobbar heltid.
Kanske mer om du dessutom behöver krama dina ungar, gå ut med hunden eller - himlar med ögonen- har kompisar du måste umgås med.
Ska du dessutom ligga med din partner ibland (personligen skulle jag begränsa det till en gång i veckan, du är ju ingen bokkaraktär) så kommer också viktig skrivtid att gå åt helvete.
Med det sagt.
Du måste prioritera. 

Vad ska den handla om kommer enligt den här välutbildade coachen först på fjärde plats.

Jag har sällan en story klar innan jag börjar, däremot en karaktär eller flera.
I mitt fall har sett den eller dem framför mig som på en bild.
CK var förstås handlingen given, så vi bortser från den om ni inte ska skriva en biografi (som först i steg fyra skiljer sig från fiction.)
I SSV var det kvinnor som gick i sin döda väninnas fotspår.
I SH en man på ett hotellrum.
I ELV stod En kvinna vid ett övergångsställe.
I Toscana tur och retur satt en liten mörk kvinna på en alldeles för stor motorcykel.
I boken jag skriver nu var det slutscenen som blev upprinnelsen, alltså kan jag inte berätta mer än så.

Då Så. Vi låtsas att du har bestämt dig för att börja skriva i morgon.
5 februari. En jättebra dag.
Du vet att klockan 10 på förmiddagen är perfekt, du har känt in var du ska sitta och du har din huvudkaraktär klar.
Din dator är uppslagen, din karaktär Fridolina bara väntar på att få komma till liv, men i din hjärna är det stopp.

Coachtips:
Lägg fingrarna på tangenterna..
Utsätt din karaktär för något.
Ge henne sparken, en orgasm eller varför inte låta henne dö(se SSV)?
Där har du den.
Början. Den kan vara på tre rader, en sida eller tre.
Tog det stopp igen?

Coachtips 2: Sitt lugnt kvar med fingrarna på tangenterna och tänk på varför.

Varför fick hon sparken, varför gjorde det henne upprörd, vem sitter kvar på kontoret och njuter av att hon är borta, vem kan hon i sin desperation ringa, vad säger den personen, går hon hem, hur ser det ut där, kom hon ens hem eller blev det stopp i tunnelbanan, har katten fått mat eller ätit upp kanariefågeln, kommer den nya vicevärlden förbi med en ny nyckel till tvättstugan och hur snygg är han på en skala?

Varför är världens bästa fråga för att komma igång, men för att den ska funka bäst måste det finnas någon form av action.
För mig som inte skriver synopsis har den första sidan med plotten varit ovärderlig för att komma vidare.
Det säger sig självt att om en bok börjar med att någon packar för att åka till Paris (SH) så måste vi få följa med henne dit och se hur det går, eller om man som som Sara (TTOR) hittar en annons i en tidning om ett slott i Toscana, så måste vi ju hänga med dit, eller hur?


Är ni igång nu?
Fint.
Då går vi in på de goda råden.
Om ni bara följer dem efter att ha gjort ovanstående, så kommer allt att gå överjordiskt bra.

Sluta fråga er "vem skulle vilja läsa det här?"
Det är en helt vansinnig fråga att ställa sig innan man ens har skrivit sin bok.
Själv har jag turen att bara tänka på mig själv som läsare.
Mitt drivkraft är uteslutande att själv få läsa igenom det jag har skrivit eftersom jag skriver precis den boken som jag själv vill läsa (ännu ett tips, vinkvink.)

Låt bli att redigera under tiden du skriver.
För att kunna överraska mig själv vid första genomläsningen (den som helt och hållet driver mig, se ovan) går jag så sällan som möjligt tillbaka i min text. Istället gör jag korta noteringar om varje kapitel när jag är klar.
Och om jag, som nu, skriver varje dag, så håller jag min text levande.
Om jag däremot gör ett längre skrivuppehåll måste jag gå tillbaka och läsa, alltså är det bästa för mig att bara skriva på så mycket som möjligt.

Gör som jag, sätt ett mål!
Att tänka på hela boken gör mig lite svettig, men att tänka att jag ska skriva ett kapitel känns inte lika motigt.
Ett kapitel är i mina böcker någonstans mellan 1300 och 1700 ord, beroende på hur mycket dialog det är. Mina kapitel är alltid lite drygt tre A4 -sidor utan marginaler.
Att tänka på det redan från början skapar en fin rytm både när man skriver och läser.

Min dagliga målsättning brukar vara att skriva 2 000 ord. Då skriver jag ett kapitel och påbörjar nästa som jag GÄRNA avslutar mitt i en mening.
Det blir mycket enkelt att komma igång nästa dag då.

Vänta, vänta, vänta.
Nu:
När jag är klar med min bok, läser jag igenom allt för första gången.
Om jag då småler, blir lite varm i hjärtat och blir sugen på godis, är jag på rätt spår. Om ni visste vad mycket kul grejer man har glömt att man har skrivit. Själv brukar jag känna mig lite genial, i alla fall fall för ett kort ögonblick.
Sedan är det nämligen dags att bli Självkritisk.
Glömma hybrisen från dagen innan.
Granska. Lägga till (jag behöver ofta göra det, har ett snålt språk. Bland annat har jag till min redaktörs fasa helt skippat de meningslösa små orden ha och att. Jag rationaliserar också bort färger, tapetmönster och annat som jag tycker är onödig information. Mina läsare kan hitta på sådant själva tycker jag. Det håller inte alltid mitt förlag med om.)

Bra att veta.
Det blir inga böcker av inspiration.
Det blir inga böcker av att tänka på vem som ska läsa till sist.
Det blir inga böcker av baksidestexter.
Det blir inga böcker av att fundera på vilken genre man skriver i.
Det blir inga böcker av att skicka 20 sidor till en kompis för utvärdering.
Det blir inga böcker av att tänka på följebrevet.
Det blir inga böcker att att snacka.
Böcker skriver man.
Och att skriva en bok är jobbigt som fan.

Man får ont i axlar, händer, fingrar, rumpa (jag kunde inte sitta på ett år , fy satan vad ont jag hade, jag sitter fortfarande på en kudde i bilen och jag oroar mig för flygresan till New York OM TRE VECKOR, by the way.)

Man orkar inte, man stirrar in i skärmen, man är tom, tycker allt är skit, man är sämst av alla ...
men man skriver ändå.

Man spjälkar händerna, står upp, gråter av pressen, tycker att karaktärerna är platta ...
men man skriver ändå.

Partnern lämnar en, barnen får inte störa, väninnorna droppar  (lugn, du får nya bland dina skrivvänner), man säger nej till att jobba över och man får möjligtvis sparken ...
men man skriver ändå.

Man skriver för den där drivkraften, och om ni nu tänker som jag eftersom jag har skrivit ett sådant långt inlägg till er, så drivs ni från och med nu av att få läsa er egen bok.
För det är onekligen märkligt att när man precis har skrivit klart, läst och redigerat sin bok, genast börjar (att) tänka på nästa.
Så stort underhållningsvärde hade den förra uppenbarligen.

Det är så det så man kommer igång, gott folk.
Lycka till!

Ps, om man gör precis som jag säger kan man hamna på den här listan. Både den längst upp och den längst ned. Just sayin´.






Mia frågar hur man kommer igång

om man skulle vilja skriva en bok.
Jag tänker blogga om det senare idag.
Stay tuned.
Jag återkommer när jag har skrivit klart mitt dagsmål.


tisdag 3 februari 2015

Nu kan man förhandsbeställa

Toscana tur och retur också på Adlibris.
Hurraaaa för det!!
Det betyder att man tror att den kommer att gå bra, och det är ju enormt glädjande såklart.

Det där med att gå bra är ju så himla viktigt.
Dels för att förlaget ska vara nöjda, men också - helt krasst - för att jag ska ha råd att fortsätta skriva.
Jag förstår på riktigt inte vad jag skulle göra annars, för 50 pluskvinnor är inte direkt eftertraktade på arbetsmarknaden.

En liten värld har ju fantastiska siffror, mycket tack vare att den var huvudbok i Bonniers Bokklubb. Det kommer inte Toscana att vara, även om den presenteras stort om ett par månader, men det gör att försäljningen i butik och på nätet troligtvis kommer att öka.
Hens förhandsbeställningsbar till skillnad mot den vanliga Bevaka.

Allt är galet spännande, såklart.
I morgon är det en månad kvar till release.
Iiiii.

Det är skönt att kunna tänka på något annat, som jag kan göra när jag skriver på Gloria.
Jag matar på med 2500 per dag och är så inne i historien att Nisse har fått höra mina tankar medan han lagar mat.

Arbetsfördelningen är precis som den ska vara.








Misse kräktes.

och jag flög upp ifall något (matta, skor eller kontakter) skulle behöva räddas, och sedan kunde jag inte somna om.
Det i sin tur beror alldeles säkert på att jag är upphetsad över att jag är på sluttampen av manuset, sex - sju rena skrivdagar återstår innan några dagars redigering.

Jag har mer research att göra, men den handlar om detaljer som hur det ser ut i en viss lokal, på en särskild gata, hur lång tid det tar att gå från A till B (jag går förstås sträckan själv och klockar. Nisse får hänga med.)
Man kan ju lugnt säga att jag är ute i god tid, och det känns underbart!
Det var jag ju med Toscana tur och retur också, men det här manuset är mycket mer färdigt från början.
Jag hoppas i alla fall att Teresa tycker det också.

Så vi drar väl igång den här galna vintertisdagen, eller vad säger ni?

måndag 2 februari 2015

Jag är grym!

Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag har ett satans flyt i den här historien trots att den är mer svårskriven än mina tidigare.
Schwung säger det, så är ännu ett kapitel klart.
Eller ja, schwing och schwung. Det tar tid, det gör det, men det går lätt, det är väl det jag vill säga  -tror jag. Jag är lite trött just nu.

Dryga tolv kapitel kvar att skriva.
Sedan ska jag redigera.
Jag får fram till 15 februari på mig.
Det SKA gå!

Nu ska jag se på The Nanny.
Fran Fine och Mr Sheffield. Romantisk komedi i sitcomform.
Finns på Netflix.
Dialogen är sylvass och briljant.
B-r-i-l-j-a-n-t.






När jag skriver blogginlägg

läser jag sällan igenom dem efteråt. Och jag skriver det som finns i huvudet för ögonblicket, inte ett ord är genomtänkt.
Med det sagt: Nisse har inte mjöl i kaffet och jag glömde att handla.

Nu har jag ätit frukost.
Tillbaka till manuset.
Tjohej.


Well, well, well.

Vintern är tillbaka. Så fort jag andades vår på Instagram så kom vintern tillbaka.
Att jag aldrig lär mig att det är JAG som styr hur vädret ska bli.

Det är också jag som styr hur mycket bok det blir nästa vår (eller när den nu kommer.)
Den här veckan vet jag inte hur det blir. Det blir möten men det är inte fastställt när.
Jag vet i alla fall att jag kan skriva hela dagen idag.

Nu ska jag sluka min cappuccino.
Jag har helt slutat med mjölk egentligen, men så glömde jag handa kaffe igår, och det som finns hemma är espresso. Och mjöl som Nisse vill ha.
Vi får väl se vad magen säger om det.

Tjoho.
Bra måndag, så här långt.



söndag 1 februari 2015

Filmtips.

Magic in the moonlight.
En Woody Allen, med Colin Firth och Emma Stone.
Både Nisse och jag gillade.



14 kapitel kvar.

And it is countdown, people!

På slutet av Toscana, jag skulle tro att det var ungefär de sista tio kapitlen, så påbörjade jag allihop med några korta meningar för att jag skulle få ihop alla trådar.
Det tricket kom jag på när jag var på en av förra årets skrivresor, och när jag sedan skrev om gjorde jag på samma sätt.

Jag gillar att använda det som funkar, alltså tänker jag göra på samma sätt nu.
Över tretusen ord idag, och nu rullar det så fiiiint nedför.
Snart 70 tusen.
Just nu känner jag mig lycklig!


Ny härlig dag i skrivstugan.

och nu drar det i min resaborttarm.
Tur då att vi åker till New York om 25 dagar.
Ni kommer att få höra det så många gånger innan vi åker att ni kommer att kräkas, men så får det blir.
Jag är galet yster!

Nu ska jag jobba, jobba, jobba.
Massor återstår.
Tjohej.