Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 30 mars 2015

Det var ju tur att jag inte skulle vara med i Vardagspuls idag

för när klockan närmade sig halv fem var jag så trött att jag var helt tvungen att lägga mig en stund (läs sova så hårt att jag vaknade en och en halv timma senare av mina egna snarkningar snusningar.)
Å andra sidan stekte Christian torsk och det hade ju inte varit så dumt.
Jag vet inte om han är med den 15:e april när jag är där, hoppas det.
Själv har jag ätit kyckling.
Och grönmögelost.
Vansinnigt gott bara för att jag var galet hungrig när jag vaknade.

Idag har jag bytt överdrag på soffan. Från beige till vit. Det blev lite ljusare, faktiskt.
Kuddarna behåller jag över påsk.
De är gula.

Ungefär så.
Vad gör ni en måndagkväll som den här?


5 kommentarer:

Ezter sa...

Inte ett dugg. Maken blev sjuk i helgen, 40 gr feber. Ont vid ena njuren, men VC tyckte han skulle avvakta någon dag. Inte sjuk annars, men han bara sover... Jag tragglar med Björn Ranelid, funderar på riktigt på att låta honom vänta, medan jag tar en tur o retur till Toscana...

Åsa Hellberg sa...

Men, stackars maken! Hoppas det går bra!

Jag har aldrig läst Ranelid, de där författarna ska jag ta när jag blir ... äldre. Eller inte:)

Ezter sa...

Jag har haft svårt för honom, han upprepar sig. Men så läste jag "Förbjuden frukt från ett fruset träd", den tyckte jag mycket om. Då började jag fatta ;)Har kommit några kapitel till ikväll, har svårt att lägga undan en bok.

Åsa Hellberg sa...

Där är vi olika, jag måste gilla rätt direkt - o alla fall efter 50 sidor - annars läser inte jag klart.

Snäckskalsdalen. sa...

Ut måste man var dag! Fast jag vet ju inte hur det är att vara författare, men kommer jag inte ut har det liksom inte varit någon dag för mig. Men det är inte riktigt sant, det kom när vi blev med hundar (iofs ganska många år sen nu) dessförinnan satt jag snällt inlåst på kontor och grävde i beskattningsrätt - det lät väl roligt!!!!
Och det där med skor, jag har nog varit som du, och när jag hade riktigt tråkigt i min kontorsmodul hände det att jag hittade på ett ärende, till nån bank eller nåt sånt, men jag gick till chica skoaffären och frossade!
Och sen hundarna kom, igen, är det mest rediga, stadiga gåkängor som gäller. Så kan det också gå.
Take a walk on the wild side!