Fastställt höstprogram

ÅSAS HÖSTPLANER.

SEPTEMBER:

(12 september, Eskilstuna stadsbibliotek)
(19 september Books & Dreams, Stockholm)
(21 september, Biblioteket Farsta)

(Mässdagarna i Göteborg:

Torsdag 28 september, Books & Dreams, Stora teatern.
Fredag 29 september, Bokmässan:
08.00 Frukost med bloggare.
11.00-12.00 minglar i Bonniers monter.
14.30 - 14.50 Bonniers monter, stora scenen, samtal med Teresa Knochenhauer, signering.
Månpockets monter, 16.30-17.00

30 september, Bokmässan
10.00 Bonniers lilla scen, samtal med Ebba Östberg, signering.
12-13.00 Minglar Bonniers monter.)

OKTOBER:

(3 oktober, Vimmerby, bokhandeln)
(4 oktober, Västervik, bokhandeln)
(5 oktober, Forsbacka Bibliotek, Gävle)

(10 oktober, Höganäs, bokhandeln)
(11 oktober, Båstad, bokhandeln)
(12 oktober, Ystad, bokhandeln)

21 oktober, Sala stadsbibliotek 11.00

26 oktober Fjällbacka Stora hotellet
27 oktober Hedemyrs, Tanumshede. 16.00-18.00
28 oktober, Bok & Blad, Torp, Uddevalla. 13.00-15.00

NOVEMBER:
14 november. Bokens afton Ludvika.
16 november, ABF Gästrikland. Ockelbo, bibliotek.
23 november, Vuxenskolan, Stockholm. Samtal med Annika Estassy

JANUARI 2018
29:e Hylte folkbibliotek Hyltebruk


tisdag 30 juni 2015

Grattis grabbar!

Jag var ingen positiv patient idag,

så planen från och med nu är att jag
1. Kontaktar vårdcentralen och läkare (inte minst för att få dokumentation om något skulle bli heltokigt så att jag inte kan SKRIVA längre, till exempel). Dessutom behöver jag kanske en kur med inflammationshämmande och då vill jag kolla det först.

2. Kanske kommer tillbaka till naprapaten för hjälp med att få musklerna att slappna av.

Status just nu: Quo.

Nya tag i morgon.
Resten av den här dagen tänker jag inte göra ett skit.



En väldigt konstig natt är till ända,

och jag var egentligen alldeles för trött för att gå upp , men det var ingen idé mer. Jag var för varm, för vaken, för ditt och för datt. Dessutom märkte Misse att jag var vaken och då började han sin konsert

Istället tänker jag hinna ett kapitel Gloria innan jag åker till napraten. Jag börjar, så får jag väl se hur det går. Det är inte alltid det funkar att kreera sådana här dagar.

Egentligen är det perfekt att vara uppe strax innan sju, men då måste jag lägga mig senast elva, och den här tonåringen vill tydligen gärna vara uppe länge.
Well, det blir snart mörkt igen och då återgår oftast livet till det normala (lite tack och lov om ni frågar mig. Love höst, love, även om jag också vill ha mycket sol nu ett tag.)

Vad gör ni idag? Är det fint väder? I Stockholm är det en sådärdag.


måndag 29 juni 2015

Hellberg filmtipsar.

Love happens. Tv3, ikväll 21.00.
Jennifer Aniston och Aaron Eckhart.


Ps. Direkt efter kommer "Den vilda jakten på stenen", som ju också är en klassisk romcomactionfilm. 

Klar för idag.

Är på de sista sidorna i manuset och det är mycket jobb just här. Dramatik gånger tre.
Det ska ju som bekant dra ihop sig till en upplösning, och vare sig det är en romantiskt komedi eller en deckare så är den dramaaaatiska kurvan densamma. Den ska gå upp upp upp innan man får andas ut.

Just nu arbetar jag mest med förstärkningar så att scenerna förhoppningsvis känns rejält när man läser dem, och jag fortsätter såklart i morgon igen.
När jag har varit hos naprapaten.
Tredje besöket.
Jag vet helt ärligt inte om de två första har gjort någon större nytta, vi får väl se vad de säger i morgon. För att utesluta att det finns någon skada i armen ska jag också gå till vårdcentralen för att få en remiss till röntgen.

Det var väl det så långt den här måndagen.
Nu är jag så utarbetad att jag måste vila lite, uthälld på min säng.
(Att ligga i soffan är tyvärr omöjligt eftersom jag måste ligga på rygg och det är soffan lite för smal för. Den är en perfekt liggapåsidansoffa.)

Skrivdag,

och jag vaknade verkligen inte i tid.
Istället drömde jag att jag passade på att fira min 55-årsdag, trots att det är två år tills att det är dags.
Vi, jag och ett gäng väldig galanta kvinnor, bodde på ett hotell i stan och skulle gå ut och äta.

Problemet var att jag aldrig hittade rätt hiss för att komma upp till mitt rum för att sätta på mig mascaran (jag antar att jag ville duscha också). Jag provade flera men kom bara till andra avdelningar på hotellet, och till sist vaknade jag och missade alltså att drömma om festen. Det hade jag gärna gjort. Jag gillar tjejfester.

Jag missade också de där tidiga skrivtimmarna som är så himla produktiva, men jag börjar nu istället så får vi se hur länge jag kan hålla på innan hjärnan bråkar.

Tjohejtjohoppp.
Måndag!

söndag 28 juni 2015

MoM och Snäckan! NI har vunnit varsin bok.

I det här inlägget bad jag om hjälp med att välja låtar till P4:as Jukeboxen med Robert Wells, och två av era förslag kom med i programmet.
Bee Gees You win again och Eagles Hotel California (den enda som var 100% självklar.)
(Tror inte jag har missat någon.)

Maila mig era adresser, asahellberg100@gmail.com så skickar jag var sitt exemplar av Toscana tur och retur så fort de kommer (troligtvis i veckan.)

Här är låtlistan.

Jonathan Hellberg, Cozi Zuehlsdorff - The Girl



Fin söndag.

Sol, promenad, tupplur, mat och sånt som gör livet bra.
I morgon börjar en ny härlig arbetsvecka.
Just nu är den som bäst. Manuset är klart. Jag puttrar på med min redigering. Ingen panik alls, utan jag kan lugnt och fint forma det exakt som jag vill ha det.
Jag är mitt emellan böcker. Ingen superaktuell (det går över efter tre månader) och ingen ny på ytterligare åtta nio månader.
Perfekt!
Min bubbla, min värld, och just nu är det precis där jag vill befinna mig.



Jag gör som resten av Stockholm idag,

jag lägger mig på en badstrand
Den närmast som man kan promenera till. Det blir två flugor eftersom jag har gett mig den på att röra mig varje dag på ett eller annat sätt.
Den mycket positiva appen RunKeeper hjälper till, även om jag tror att de överdriver kaloriförbrukningen å det grövsta. Igår promenerade vi en mil, och appen sa att vi hade gjort oss av med 500 kalorier och det tror jag möjligtvis att man gör om man springer, men av att gå - inte ens fort - så är nog inte det möjligt.
Men ändå.
Det är kul att bli lite peppad och med musik eller prat i lurarna samtidigt går det ännu lättare.

Jag har än så länge inte lyssnat på ett enda sommarprogram, men dem kan man ju också ladda ned och lyssna på i efterhand. I mitt fall när jag går, då.
Några förslag på pratare från er?

lördag 27 juni 2015

Jag smyger runt.

Vi har knatat närmare en mil idag, så han får sova en stund.
Jag som är i sådan himla fin form behöver naturligtvis inte sova. Istället ska jag plocka fram elgrillen och putsa flintasteken.

Tantolundens koloniområde

Jag har INTE glömt

att vi tävlade här om böcker inför min medverkan i Jukeboxen i P4. Kommer ni ihåg? Jag bad er gissa på låtar som jag skulle välja?
Anyhow, jag har inte haft böcker hemma och hade därför lagt tävlingen åt sidan tills jag hade beställt nya.

Nu är de på gång, så i morgon tar jag tag i vinnarlistan så att jag kan skicka dem till er så fort de kommer. Som det ser ut nu är det två av er som har gissat rätt, men jag återkommer med det EXAKTA antalet vinnare i morgon.

Tjohej.

Lördag,

och jag tänker tillbaka på sommaren 2011 då jag skrev Sonjas sista vilja. 
Samtidigt som jag gjorde det, ledde jag samtalsgrupper på Dbk, och jag kommer ihåg att jag inte kunde låta bli att prata om glädjen jag hade hittat i skrivandet.
Det är mycket möjligt att gruppdeltagarna fick höra allt om innehållet manuset, i alla fall har jag en känsla av det.
Sådana grupper är tysta om det som sker inom väggarna, så att någon skulle berätta något trodde jag inte för ett ögonblick på.

Idag berättar jag inte särskilt mycket även om jag gärna pratar om arbetet (och glädjen), för mina idéer vill jag behålla för mig själv. Och skulle jag läsa något hos någon annan som på minsta sätt liknar det jag håller på med, så skrotar jag just det och skriver om. Att stjäla är inte min grej, jag behöver inte det eftersom min hjärna funkar alldeles utmärkt.

(Utom när jag skulle försöka lära mig det Periodiska systemet häromdagen. Varför? För att jag hörde det nämnas och påmindes om att jag inte visste vad det var. Jag tycker inte om att inte begripa. 
Till sist bröt jag ihop, förtvivlad över hur extremt ointelligent jag är.)

Nu ska jag dammsuga.


fredag 26 juni 2015

Jaha, och vad ska jag göra med det här DRAMATISKA slutet av

Nashville?
Fy vad taskigt!
Säsong fyra börjar i slutet av september och det känns lite långt för ögonblicket.

WELL.
Jag får väl hitta en annan serie som är befriad från extrem spänning och mord, som istället har kärlek och relationer i centrum.
Några tips?

Jag har pysslat med så mycket annat

den här förmiddagen att jag inte har kommit igång än (alltså med manuset som är det enda som räknas just nu.)
Mitt maratontittande på Nashville fick ett abrupt slut eftersom ett avsnitt saknas, men efter en massa omstarter inser jag att felet förstås inte ligger hos mig (ja, jag är tekniktrög) så nu har jag mailat Viaplay så får vi se om de kan hjälpa till.
Så här i slutet av säsongen vill jag ju inte missa någonting alls!

Jag har lite saker på agendan idag.
1. Promenera med armsväng.
2. Handla.
3. Redigera.

Jag börjar med trean, men det blir inga större grejer i manuset idag. Min plan håller än så länge perfekt. Jag har en egen deadline på sista juli, och första genomgången kommer att vara klar den första, alltså har jag 31 dagar till på mig att gå igenom det en gång till.

Egentlig deadline, alltså den från mitt förlag,  är 15 september, så jag har verkligen, verkligen gott om tid. Men jag vill jobba på eftersom det blir bäst då. Jag har andra jobb jag ska göra i augusti och jag vill dessutom påbörja min nya efterGloria-roman då.
Vem det nu är som ska härja i den.
Än så länge har jag inte en aning, men jag vevar det ständigt, så något måste väl dimpa ned till sist?
Om inte, får jag väl packa ihop.
Hej då, författarkarriär. Det var kul så länge det varade.

torsdag 25 juni 2015

From Sammy with love

Parkteatern är i Farsta med Karl Dyall och Rennie Mirro. Hela Sörmland är här. 

Vad är 50 174?

Antalet sålda ex av Sonjas sista vilja i Tyskland.
Häpp.

Jag har jobbat med DEN scenen idag.

Om ni visste vad jag förtjänar att vila nu.
Jag är euforisk är allt jag har att säga om DEN.

Inför kvällen hoppas jag på uppehåll, för i så fall ska jag titta på en grej utomhus.
Annars stannar jag hemma och ser klart på Nashville. Har inte många avsnitt kvar nu.

Men först har jag lovat Jonathan att lyssna på en grej, ett radioprogram, så jag börjar med det nu. 

Vi hörs säkert senare.




Ännu en morgon när jag helt hoppar över att kolla

vad som skrivs om mina böcker.
Det är väldigt skönt att låta bli. Istället lyssnar jag på alla dem som nästan varje dag hör av sig på ett eller annat sätt och berättar att de har tyckt om. Igår skildes någon med sorg från Carina, Isabella och Sam i En liten värld.

En skrivdag vill jag känna glädje och hoppfullhet . Det är svårt nog att skriva en hel bok - det vet ni som har gjort det - och att då ha i minnet det som inte är upplyftande om den förra är, i alla fall för mig, inte inspirerande.
Jag slår gärna ur ett underläge, men revansch har aldrig varit min grej.
Det har funnits tillfällen när jag har getts möjlighet att se vissa grejer på det viset, men det har aldrig gett mig någon som helst njutning.
Min eventuella segrar är mina, inte käftsmällar åt någon annan.

Med det sagt:
Gloria.
Nu ska hon poleras ännu mer.
Hörs sen.

Uppdatering; alltså, ibland fattar jag inte alls vad jag själv har skrivit. Det här inlägget är ett mycket bra exempel på något som totalt saknar röd tråd.
Förlåt.

onsdag 24 juni 2015

Det är klart att jag skulle kunna ta bort alla förslag på resor

som dimper ned i min mejl, men jag låter dem hållas.
New York, Palma, Kanarieöarna, London (de fokuserar gärna på platser jag redan har varit) men också Rom, Chicago och Göteborg.
De undrar om jag inte vill återvända till Landvetter Hotell (!) och om inte så ger de mig andra förslag.

När Nisse och jag är någonstans där vi inte direkt kan få svar på våra frågor så skriver vi ned dem i en liten bok, och så googlar vi när vi har täckning/dator/telefon eller vad det nu är som saknas för tillfället.
För mig som författare är det förstås toppen.
Mina första resor till Palma (under Sonjorna) gjorde jag med Google eftersom jag inte hade råd att resa själv. Paris har jag aldrig varit i, så där fick jag göra samma sak. Och i London har jag varit och samlat massor de senaste två åren, men innan dess hade jag inte varit där på väldigt länge och aldrig på platserna jag skrev om.

Nu hamstrar jag förstås information när jag är någonstans, i Sverige eller utomlands.
Mina karaktärer får gärna gilla att röra på sig.
Själv har jag inga resplaner alls just nu mer än en jobbresa, men jag hoppas förstås att det kommer för det blir lite annorlunda när man kan beskriva en plats man fysiskt har besökt.
Jag ska åka Blå tåget hem från Varberg 9 juli, det kanske jag kan putta in någonstans i en framtid.

Ska du resa någonstans snart?

tisdag 23 juni 2015

Så här dags är det ingen vits för mig att jobba.

Jag är inte alls påladdad som jag var i morse. Istället ska jag boka en tågresa till Varberg, dit jag ska åka och signera böcker 9 juli. Möjligtvis ska jag prata också, det är inte riktigt klart än.
Oavsett ska det bli roligt, jag har inte varit där någon gång vad jag kan minnas. Möjligtvis i grannstaden Falkenberg men det är så länge sedan att jag inte minns det i så fall.

Eftersom jag gillar att spana in städerna jag åker till, så tänker jag denna gången åka så att jag har gott om promenadtid. Hem, däremot, vill jag åka så tidigt som möjligt.
Jag tar tag direkt.
Tjohej.

Min diagnos är fortfarande höljd i dunkel,

det kan vara allt från inklämningar till frozen shoulder.
Idag var hon (den nya) på musklerna och fi f-n vad ont det gjorde.
Men gott tror jag.
Efteråt.

När jag åkte därifrån passade jag på att bocka av grejer från listan.
- hämta kemtvätt.
- hämta glasögon.
De som gick sönder i skalmen när jag var på Cypern och som Synoptik också fick byta ett glas på eftersom det nya receptet jag hade fått var för svagt på ena ögat.
Det har tagit butiken i Farsta 5 veckor att fixa ...
MEN:
Jag fick ett par nya bågar (egentligen 1800) gratis eftersom jag hade behövt vänta så länge (någon extraskalm fanns inte att tillgå) och att glaset var fel var förstås deras eget fel.
DESSUTOM fixade hon mina fina bågar som jag köpt på nätet,
och som var lite sneda.
Hatten av för det, tycker jag.

Nästa gång ska jag köpa glasögon där igen.
Älskar bra service.

Nu ska jag tvätta.

Vad jag förbannade min Tivo-box igår.

Jag tror till och med att jag hytte med näven.
Idag insåg jag förstås att jag hade satt i fel sladd i hdmi-uttaget på tv:n.
Just nu byter jag sladdar eftersom jag också har en apple-tv som jag vill använda, och trots att min tv är gigantisk hade man tydligen bara plats för ett uttag (och en omkopplare försämrar kvalitén på bilden, har testat).

Det krävdes morgon för att jag skulle fatta.
Jag förstår det. Jag vet att jag är som mest vaken i pallet så här dags och idag ska jag utnyttja det till att återge min fallolycka för naprapaten.
I alla fall det onda.
Hur jag landade på rumpan i trappan vet jag inte, det är blankt eftersom explosionen i armen var allt jag brydde mig om.
Men jag har en känsla av att jag inte ens tog emot mig med den, bara reflexmässigt drog den bakåt för att ta emot om det behövdes.
KADOM!*                  

(Alltså den där smärtan har lämnat ett trauma och sådana måste man repetera i huvudet - och gärna verbalt - gång på gång. En gång till ska jag dra det i dag, och det känns bra. Jag kan vara klar med den berättelsen sen.)

* mycket smärtsamt tillstånd i överarm, särskilt för författare som skriver på sin sjätte bok som rent av kan vara den bästa hon någonsin skrivit. Naturligtvis var det min första tanke vid kadomet.

måndag 22 juni 2015

Denna ensidiga blogg.

Stackars er.
Två saker intresserar mig just nu. Manus och arm.
Det är vad jag kan prata om just nu, tyvärr.
Så.
Varsågoda:

1. Överarm kass, men funkar finfint att jobba med tack och lov. 
MEN: Ta av kläder är inte kul. Råka vrida sig nattetid är jätte inte kul. Tvätta håret känns plötsligt okul. Annat mindre roligt är att vinkla armen utåt. Jättedumt att försöka. Armpendla när jag går är inte heller så upphetsande.
I morgon ska jag till naprapaten igen, en ny eftersom min har gått på semester.
Jag både längtar och fasar.

2. Gloria är ... kärlek, skrivglädje, stolthet och frihet. Jag älskar den här fasen mellan två böcker när allt fortfarande är möjligt.

Igår fick blommorna på balkongen

i alla fall liiiite sol.
Hur det blir idag återstår att se. Jag är en halvtimma efter mitt schema, så jag hoppas kunna ta en promenad efter ett ungefär och då får vi väl se hur det ser ut.  Jag ska gå oavsett är planen för dagen.

Tjohej så länge. Nu är det jag och Gloria.

söndag 21 juni 2015

Ensam.

Har kört hem alla eftersom jag är den enda med bil och jag bor i en avkrok som kräver både buss och tunnelbana för att komma till, medan det bara tar mig en kvart tjugo minuter att köra hem både Nisse och Jonathan.
Så det gjorde jag förstås.
Är glad att min bil är hemma igen, det underlättar onekligen även om det var en bra promenad idag.
(Jag har laddat ned runKeeper, vi får väl se om det är inspirerande eller sänkande. Idag uppdaterade den mig på hur många MILES jag hade gått, vansinnigt irriterande. Oavsett behöver jag röra mig igen, har i princip suttit sedan jag kom hem från London med en halsinfektion som jag kunde skylla på ett par veckor.
Det är två veckor sedan den var helt borta.)

Nu har jag diskat, ska strax lägga mig i min säng och titta på teve, och försöka komma upp i tid i morgon så att jag kan börja jobba tidigt.
Det är då jag är bäst, och ju tidigare desto bättre.
Jag siktar på sju, då är jag igång med redigeringsjobbet klockan åtta.

(Då kan jag se TVÅ avsnitt Nashville nu innan jag måste släcka. Är besatt.)


Alla mina är på väg hit.

Köttet vilar, potatisen är i ugnen, tårtan är bakad (nej, dekorerad, men detaljer detaljer.)
Det var inte meningen att jag skulle bjuda på mat idag, men jag hade köttet och det passar ju finfint när de har åkt så långt att slippa laga middag. Dessutom fyller ju Nisse år.

Att Jonathan och Linnea också kunde ikväll var ett lyckokast.
Min fina familj.
Det är störtmysigt när alla sitter runt köksbordet. Det var precis så jag ville ha de i den här lägenheten och det fick jag.
Lyllos mig.


Just idag är det ett år sedan vi firade Nisse 60-årsdag på Mallorca.

Det här året har vi ju firat midsommar på olika håll, han i Skåne hos sin syster och jag hemma hos min katt, så idag har jag fått (ska få) ringa och gratulera.
Alltså har jag ägnat hela morgonen (i alla fall en stor del av) att leta efter min telefon. Till sist hittade jag den insnurrad i mina lakan, men satan vad irriterande det är när man VET att man inte har tappat den ute.

Jag sträckte ut armen klockan sju och stängde av larmet. Egentligen hade jag tänkt tvätta men jag orkade bara inte, så jag la mig igen efter att ha avbokat tvättstugan (man gör det online, annars hade det inte varit så mycket att snacka om.)
Sedan, två timmar senare när min kropp ÄNTLIGEN hade sovit klart, klev jag upp och skulle ringa och sjunga lite.

Det är så vi gör i vår familj. Vi sjunger, och har gjort sedan Jonathan var liten.
Nu är Nisse en rätt hygglig man så han kommer säkert lyssna och le lite.
OM inte hans telefonsvarare hade gått igång när man ringer, vill säga.

Medan han vaknar tänker jag duscha, promenera till centrum, handla mat och åka buss hem. Att bära mer än en kasse är i nuläget osmart.
På tisdag ska jag tillbaka till naprapaten, kan vi hoppas på något form av mirakel kanske?
Den där västkustvurpan var kolossalt (älskar det ordet, hade nästan glömt bort det till jag läste det hos Simona häromdagen) onödig!

lördag 20 juni 2015

Jag jobbade fram till ett,

sedan tog jag ett par rosa piller mot mitt överarmsonda och la mig i soffan och tittade på (gör fortfarande) Nashville.
Den här sommaren har jag inte samma press som förra då jag bestämde mig för att jobba om hela Toscana, där jag började med att ta bort hälften av det färdiga - och av förlaget godkända, manuset (!).
Ain´t gonna happen this year.
Love this book, love, love, love!

Det är galet roligt att jobba just nu. Jag vet att det kommer andra dagar så jag skriver om det som är bra i bloggen, för då kan jag gå tillbaka och minnas det när det kör ihop sig.

Tjohej.
Nu mer American Country.



Du är så produktiv,

säger folk ofta.
Och det vet jag faktiskt inte om jag är. En bok om året är nog vad de flesta heltidsförfattare skriver - i alla fall innan man har blivit ordentligt etablerad (läs: inte så orolig för framtiden). Jag råkar ligga bra till tidsmässigt, men det är allt.

Däremot skriver jag ju ofta om vad jag pysslar med om dagarna, och det är faktiskt inte så mycket annat än manus, bearbetning och redigering. Om och om igen tills det kommer ut något som jag är nöjd med.

Idag ska jag till exempel fortsätta jobba med det som påverkar storyn. Då är inte formuleringarna viktiga, det arbetet lämnar jag till nästa omgång. Först när handling och bakgrund sitter som en smäck är det dags att dekorera kaffekopparna. För  det har jag naturligtvis inte gjort i mitt ursprungliga manus eftersom jag tycker att det är så makalöst ointressant.

Men jag kan ändå förstå poängen med att emellanåt beskriva något. Och även om jag inte har fått någon sådan feedback från min förläggare den här gången tänker jag ändå vara lite mer generös med det.
Om det inte förstör, förstår.
Det är rytmen det handlar om.

Ungefär så.
Lördag, fast söndag.
Jag gillar det på något sätt.


fredag 19 juni 2015

Midsommaraftonstablå.

Simona, förstås. I midsommarprogrammet på ettan 20.00.
Men sedan finns det lite att välja på:
Dumpad. Trean 21.50. Helt okej romcom.
Eller Rocksystrar med Goldie Hawn och Susan Sarandon, 21.00 på åttan. Ingen romantik men mycket vänskap om man gillar sådana filmer (jag gör.)

22.00 på femman går min mammas favoritfilm (inte riktigt min, men många älskar den) Broarna i Madison County. Har man inte sett den så är det förstås ett givet val. Meryl Streep i absolut högform.

På tolvan 22.00 en hyfsad thriller med en av världens vackraste kvinnor, Kate Beckinsale, i huvudrollen. Whiteout.

Sådär ser det ut, vänner.
Nu ska jag äta glass och se klart på den nya serien som jag har börjat se: Nashville (Viasat)
Mycket bra dramaturgi. Huvudet börjar snurra och det är exakt så som jag vill ha det inför skrivandet av NY BOK i höst.

Jag hoppade över själva petandet i manuset idag, istället har jag gjort en hel del faktakoll och sånt.
I morgon bitti är jag på det igen. Jobb till 12 och sedan några avsnitt av Nashville blir en perfekt lördag.




Mina förlagskompisar

är så himla framgångsrika och det är ofantligt inspirerande att ligga dem i hasorna och önska samma sak för mina böcker någon gång i framtiden.
Jag pratar om att bli översatt till engelska.

Simona vet ni ska ges ut i USA, Catarina Ingelman -Sundberg har legat på brittiska humorlistan i över ett år, och just nu är Katarina Bivald i London och lanserar Läsarna i Broken Wheel rekommenderar (följ hennes blogg, vetja) som kommer ut typ idag.
Kolla omslaget, visst är det fint?
Det kommer att bli en hit, jag lovar!




Glad midsommar, önskar jag er alla.

Själv tillbringar jag den ensam, vilket är precis lika odramatiskt som om det vore vilken dag som helst. Misse och jag (så ensam är jag ju inte) ska äta gott, skriva böcker och senare titta på Simona som firar midsommar på ettan 20.00!


torsdag 18 juni 2015

Nähä,

ingen av er blev uppenbarligen särskilt mycket lyckligare för att ni såg mig spela flöjt i förra inlägget och då får jag väl ägna mig åt mina böcker istället.
Idag är nämligen en redigeringsdag (och det kommer att regna, hurra), om än inte en fullängds eftersom jag vill vara rädd om min stackars överarm.
I fallet Gloria (alltså ni fattar, för det är verkligen inte en "fallbok") så pratar vi just nu omslag, titel och exakt när den ska ut.

Men än så länge är fortfarande Toscana ute och far.
Så här fint skriver Fjällbackabladet om den!





onsdag 17 juni 2015

Om ni undrar hur det såg ut

när jag spelade en truddelutt i Jukeboxen i P4 häromdagen, så har ni det här.
Längre ned är en länk till programmet.
Det finns en vinnare bland er som la förslag till låtar, och jag tror att Snäckan var den enda som fick med en: Bee Gees You win again.

Här är länken till programmet.




I sann festanda, bjöd Åsa Hellberg på ett riktigt partytrick!
Posted by Jukeboxen i Sveriges Radio P4 on den 14 juni 2015

Smögen och räkor såklart.

Idag, om en timma, åker vi till Göteborg med mig och nu regnar det för första gången sedan vi kom hit.
Hej då Fossum och lilla stugan.
Vi ses snart.

tisdag 16 juni 2015

Tror ni inte att jag ramlade det sista jag gjorde idag,

och vred till min överarm så att det gjorde lika ont som att föda barn.
Nu är det mycket bättre, men betydligt sämre än tidigare.
Jag ska åka hem i morgon, och tack och lov åker jag tåg medan Nisse och hans dotter tar bilen eftersom de ska vidare till Skåne.
Att köra bil hade troligtvis varit ... oskönt.

Hemma ska det regna hela midsommarhelgen och det passar förstås mig alldeles utmärkt. Jag ska vila armen, jobba och kela med Misse.
Det blir ett måttligt tjohej just idag.





söndag 14 juni 2015

En familj sörjer,

en annan gläds.
Jag vet att jag alltid när något viktigt, sorgligt eller glatt har hänt mig, förvånat noterat att livet verkar fortsätta som vanligt för alla andra.
Igår kunde man läsa om flera dödsfall samtidigt som festligheterna fortsatte i Stockholm och den där kontrasten är emellanåt svår att hantera, i alla fall för mig.
Får man glädjas? Är jag för yster när jag borde ...

Är det okej att prata om ett bröllop istället för ett mord, att en känd och älskad skådespelare är död eller att ett litet barn dog för att det blev påskört?
Blir vi lite bättre människor om vi i inlägg på FB pratar om hur vi extra mycket kramar våra barn, när någon annans famn plötsligt är tom?
Lär vi oss verkligen något av någon annans förlust, eller glädje, eller är det bara för stunden eftersom vi nästa dag skäller och grälar och beter oss normalt som om ingenting faktiskt har hänt?
För det flesta av oss har det ju inte det.
Inte idag i, inte än i alla fall för då skulle du inte läsa mitt inlägg och jag skulle definitivt inte skriva det här.

Hur fort glömmer vi och var alla våra inlägg (inklusive alla mina) värda något då?

Sånt funderar jag på den här morgonen.

Idag åker jag västerut.
Vi kanske hörs på vägen.

lördag 13 juni 2015

Det var kul idag.


Det här är Robert, jag och Lasse Lindbom. Lennie stack direkt när han var klar.

För första gången spelades en låt av Jonathan på SR. 
Jättekul. Han har spelats i andra länder, och lite i svensk kommersiell radio, men aldrig på Sveriges radio INNAN MAMMA FIXADE DET.
Hehe

Mest glamorös hittills.

Jag har inte en aning om vem hon är, men älskar looken!

Tack Expressen för att ni lånade ut bilden!

Det har inte redigerats ett dugg här idag,

jag har inte hunnit. Istället har jag handlat mat till Jonathan som ju kommer hit i några dagar och så har jag varit på stranden i en timme, och nu måste jag städa och äta om jag ska hinna:
1. se på bröllop.
2. åka till radion och prata musik.
Packa får jag göra i kväll eller tidigt i morgon.

Tur att jag är hemma igen på onsdag och heeela midsommarhelgen, för på Västkusten tänker jag inte jobba.

Ps.

Mina TRE pocketböcker är med på Bokus sommarkampanj, köp 4 för 3.
Bara så att ni vet.

Jag var uppe sent och följde

rapporteringen från Kinekulle. Min egen unge är i Jönköping och spelar på en klubb och som vanligt vill jag se något tecken på att allt är bra. Bara tanken på att han skulle försvinna.

Idag ska jag skriva, handla, sola, packa (åker till Västkusten i morgon. Jonathan och Linnéa flyttar in och passar Misse), se på bröllop och träffa Robert Wells i P4 (ja, de har glömt att skriva att jag ska vara med, men det ska jag.)
Jag kliver in i studion halv åtta, men programmet börjar halv sju.
Lasse Lindbom börjar (tror jag), sedan jag och sist Lennie Norman (som också kommer ut på Forum).
Musik och prat. Det ska verkligen bli jätteroligt!

fredag 12 juni 2015

Jonathan 6 år.

"Mamma."
"Mm"
"Vad heter de där filmerna som vi tycker så mycket om?"
"Romantiska komedier?"
"Just det, ja."

Väskan var med till Cypern.

Oerhört praktisk vikaihopvariant som doftar lite sololja. Radion är från 1900-talet och skorna utslitna. 
Bra dag.

Alltså, årets balkong

är inte den vackraste. Och inte kommer den att bli det heller. Jag får sikta på nästa år istället när jag har tänkt till på hur den bäst används.
Oftast är den bara ett blåshål och det är så tråkigt eftersom den är så himla stor och bra men utan väggar blir det förstås så.
I alla fall så struntar jag i den i år, så får vi se hur jag känner nästa. Det går att sitta och sola en stund när det är sådan väder, och ha lite blommor att vårda, det räcker.

NU ska jag till stranden.
Tjohej.


Naprapatdag.

Det ska bli intressant. Jag vaknade och vred till armen i morse och det gjorde så galet ont, att det är precis rätt dag för ett sådant besök.
Låter jag armen vara helt ifred går det bra, men det är ju inte alltid det funkar.Tack och lov funkar det fintfint att skriva och det är också vad jag kommer att göra senare idag.
Första delen av dagen tänker jag nog lägga mig på min badstrand (där jag satt en stund igår.) På min skuggvägg är det redan 17 grader vilket lovar gott.
Jag gillar att vara brun mer än att sola, så jag antar att jag står ut en timme eller två, sedan kryper jag gärna in igen.

Typ så.
Fredag.
Vad säger man?
Hurra?




torsdag 11 juni 2015

En gång i tiden var jag en luskare av rang,

det var nödvändigt då när jag behövde hålla demonerna på avstånd.
Nu finns det inga sådana längre, men mina lusktakter sitter uppenbarligen i.

Det ringde nyss. Ett nummer jag inte kände igen, och då låter jag oftast bli att svara.
Men personen hade lämnat ett meddelande och när jag lyssnade av det förstod jag att det var en så kallad fickringning. Jag hörde hur det stökades i bakgrunden, utan att personen visste att den hade ringt upp mig.
Det är ju spännande.
Någon som jag inte känner har mitt nummer i sin telefon.

Så jag googlade, och hittade ett kvinnonamn som inte sa mig någonting.
Jag googlade foton, men ingenting där heller. Till sist hittade jag ett mansnamn med koppling till kvinnan och när jag bildgooglade honom trillade polletten ned.

När min tyska förläggare och jag var på väg från restaurangen i Gamla stan i tisdags, blev vi stoppade utanför slottet av en man som bad om att få låna min mobiltelefon eftersom hans var urladdad och han behövde ringa sin fru och säga var de skulle träffas.
Yes.
Korrekt.
Det var DEN mannens fru som ringde från sin ficka.

Mvh Åsas Detektivbyrå.

Jag åkte hit idag,

Vi var, trots det soliga vädret, inte så många där.
En timme senare åkte jag hem, jag är så där alldeles lagom förtjust i sol. Det är bra, då bränner man sig inte.
Nu måste jag nog vila en stund. Jag skyller helt på redigering OCH frisk luft OCH sex timmars nattsömn.

Jag är så GALET glad för Simonas skull.

Läs här om hennes fantastiska nyheter.
Hurra, vad du är värd det!!

Så.

På plats.
Kuddar bakom ryggen.
Frukost i magen.
Katten bredvid
Kaffe på det lilla sidobordet.
Paus klockan tio då jag ska tvätta.
Häpp!

onsdag 10 juni 2015

Om jag är facit

så är det enormt uttröttande att skriva böcker. Sweet Lord i heaven vad trött jag blir efter några timmar.
Idag slocknade jag vid halv fyra, vaknade halv fem av telefonen och somnade om igen till kvart över sex. Det är inte bra, hela dygnet blir vridet i fel riktning.
I morgon bitti tänker jag gå upp klockan sju hur sent jag än somnar i kväll, basta.
Tupplurar ska tas vid lunchtid, annars inte alls.

Kusinvitamin Christian grillade just på fyran.
Jag var ju med och kollade på en uttagning med hans mamma och dotter. Jättekul.
En av vinnarna där blev så himla glad.
Och det hade jag - har jag - en bild på. Den ligger i I-photo (och det går inte att varken kopiera eller flytta bilderna där), och hur jag får bilden till bloggen har jag inte kunnat lista ut än.
Ni får väl helt enkelt kolla på programmet, ni också.

I morgon är det torsdag.
Tjoho!

Det kan inte vara lätt att vara Chris O´Neill.

Om han inte jobbar så är det fel, är han inte på plats - för att han jobbar - när kungahuset har kul på Skansen så är det precis lika galet.
Nu är han utomlands när Madeleine kan föda barn vilken sekund som helst, och det är ju tur att kvällstidningarna skriver om det om nu de blivande föräldrarna har missat när det är dags.

Det ska finnas "planer" om förlossningen startar under Carl-Philips bröllop, och jag vet inte jag, men det brukar väl vara så att man då helt enkelt får åka till förlossningen. Eller? Är det inte väl många hönor av fjädrar just nu?
Och den viktigaste frågan av dem alla: Varför läser jag ens om det?

Jag tror att det är för att jag är trött.
Det blev totalt 20 sidor idag, sedan tog hjärnan slut och då såg jag på det sista avsnittet av Sex and the city istället.
Nu funderar kroppen på att sova en stund och jag tror att det vore bra just.

På lördag kväll

är jag med i Jukeboxen i P4, med Robert Wells som programledare.
Vi ska prata musik (det var så vi träffades en gång i tiden), inspiration och böcker.
Jag har fått önska musik - ni har också fått komma med förslag - och listan på mina låtar får ni dagen efter programmet. En person har träffat rätt (tror jag, det kan vara någon mer) och till er har jag ju faktiskt lovat böcker (tjohej.)
Utöver mig är också Lasse Lindbom och Lennie Norman gäster, men det finfina är att vi har en timme var, vilket är jättkul för då hinner man faktiskt prata klart (vilket inte alltid är fallet när man är många i studion och programmet är kort. Jag har varit med i sådana situationer också.)

Mer info om tider och sånt får ni när det är helt spikat. Det är ju ett bröllop också på lördag och det är möjligt att tider skjuts lite hit och dit.
NU ska jag jobba!

Sen start,

men det gör förstås ingenting eftersom jag inte har några tider att passa. Idag och i morgon är jag helt obokad, på fredag också när jag har varit hos naprapaten.
Det är perfekt för veckan efter åker vi till Västkusten och då tänker jag inte jobba ett endaste dugg, bara sitta inomhus och titta på REGNET som ska falla över brorsans hus och den lilla stugan jag hyr av honom (egentligen betalar jag typ elen, men vi har bestäm att den är "min" så att jag ska kunna ha den som skrivstuga när jag kan åka oftare = inte har min Misse längre.)

Så medan sommaren kämpar med att komma igång sitter jag i min skrivsoffa och ska börja dagens redigeringsarbetspass på sidan 81 i Gloriamanuset.
Lyckost mig!






tisdag 9 juni 2015

Jag har gjort två stora misstag idag.

1. Jag somnade en timma mellan fyra och fem.
2. Jag drack en dubbel espresso efter middagen.

Efter en alldeles otroligt trevlig middag med min tyska förläggare Heide och min agent Maria, på Le Rouge i Gamla stan, är jag nu hemma i soffan och försöker känna efter hur trött jag är på en skala, låt oss för enkelhetens skull säga 1-10.
Just nu, halv tolv, skulle jag säga 5.

Det räcker inte på långa vägar för att jag ska somna om en halvtimma (jag gillar tolv som insomningtid), så istället ställer jag in mig på ett par avsnitt av Vänner (comedy central) och därefter ett avsnitt av Sex and the city (tv3). Det senare är för övrigt en utmärkt uppladdning för morgondagens redigeringsomgång av Gloria.
Den är jag så upphetsad över att jag kanske inte kan sova av den anledningen heller.

Jag lägger mig och kollar på teven i sovrummet, ifall kroppen ändå får för sig att ta ett skutt fram till 10. Det kan ju bli så när man är lite ... äldre.

Jag provsatt stolen från Ikea idag,

Så värst bekväm var den ju inte.
Men jag har två kilometer till en badstrand, och den gången det blir så varmt kliver jag hellre dit ändå.

Jag har också ätit lunch i stan, och innan middagen tänker jag slumra en stund.
Ingen redigering idag, men det var heller inte meningen.

En lite busy dag.

Jag återkommer med en mer fyllig minutrapport om mitt enastående liv lite senare.
(Ibland känns det så. 
Det händer också att det känns som skit. 
Jag rapporterar oftast om det braiga.
Men låt er inte luras av det glättiga.
Även en komediförfattare har tungtunga dagar även om jag hon inte berättar om dem. För någon).

Tjollahopp.

måndag 8 juni 2015

På riktigt.

Jag är glad för att jag har skrivit mitt senaste manus, det jag för ögonblicket kallar Gloria.

Packade ihop på sidan 80 av manusets dryga 200 sidor.
Sätter som sagt storyn och karaktärerna nu, så tar jag finliret sen.
Jag skulle tro att vi alla gör olika. Någon annan betar säkert av ett kapitel i taget och tar allt på en gång. Det här sättet passar mig bra.

Ibland oroar jag mig för att jag aldrig mer kommer att kunna hitta en bra story, en tillräckligt stark karaktär (-er), men jag försöker släppa det just nu. Min hjärna har alltid varit snäll och jag hoppas att den orkar samarbeta många år till.
Den behöver inte leverera något nytt förrän i augusti. Det är då jag tänker att jag ska påbörja nästa manus som kommer att ha en deadline sista januari.
Och så har ännu ett år gått ...



Nu är det snart ett år sedan

vi var på Mallorca och firade Nisses 60-års dag. Jag gjorde research, var i Puerto Andratz och började gråta när vi åkte in i byn som jag har googlat så många gånger. Jag har tittat på så många bilder, tänkt på hur man kör, går, hur Rebeckas dyra, dyra hus kan tänkas se ut där på sluttningen.





Vi åkte över berg, och då grinade jag också. Alltså, höjder, kurvor och någon annan som kör bilen är verkligen inte min grej.
Till sist var vi framme Valdemosa. Det var inte dit vi skulle, vi skulle till en liten badord vid kusten, men eftersom jag låg gråtande under en badhandduk antar jag att de andra inte tyckte att resan var så kul och Valdemosa var närmare och det var bättre vägar dit.

Anyhow, uppenbarligen överlevde vi och jag kanske borde jobba lite på mitt höjdillamående. När vi var på Gran Canaria förra året i januari, var det exakt samma visa.

Jag längtar till annat på Mallis, som de höga vågorna. Jag har sällan skrattat mer än när de sköljde över mig och drog av mig bikinin. Vattentemperaturen gjorde att jag badade och de händer så sällan att jag borde få någon slags utmärkelse för mina bad under den veckan.
Det var så skönt att jag var alldeles tvungen att gå i där det var massor med sjöborrar, och deras efterlämningar fick jag ha kvar i foten i månader efteråt. Taggarna har hullingar och de kommer ut med tiden, typ.

Och så hade jag ju min familj med mig.
Jonathan och Linnéa.
Här på bild med födelsedagsbarnet på midsommardagen.






Och här är länken till lägenheten vi hyrde i Palma.
Vi var totalt 4 i lägenheten med det fanns plats för fyra till och utslaget per person blir inte det särskilt kostsamt. Den var perfekt placerad, och det var lätt att parkera hyrbilen utanför dörren.

Någon gång ska vi åka tillbaka hoppas jag, men inte i år. Nästa helg åker vi några dagar till Västkusten, men sedan jobbar både Nisse och jag resten av sommaren.

Till exempel idag.
Jag börjar nu. På sidan 40.
Tjoho.


söndag 7 juni 2015

De här fina stod på bordet

hemma hos Simona, som vi svängde förbi en stund.idag.
Nu är jag hemma och kan inte låta bli att se Pretty woman. Fantastiskt bra romcom tack vare kemin mellan huvudrollsinnehavarna.
Det skiljer inte från en bok, egentligen. Även där måste man hitta kemin mellan karaktärerna.
Det är tusen gånger viktigare än storyn i sig. För mig, både när jag läser och skriver.
Och ser en film.

Jag travar på och fixar lite här och fixar lite där.

Jag jobbade till tre, sedan handlade jag och såg den starka dokumentären med Laleh, som Svt sände igår. Vilken musik hon gör! Kul att få höra om hennes process, hur hon allra helst jobbar själv, om hur hennes liv mest handlar om hennes musikproduktioner.
Hon är otroligt berörande, stark och hon känns fri från dravel.
Fem Hellbergare av fem möjliga.

Det blir dagens tv-tips.
Klicka här för att komma till Svtplay.

Denna utmärkt molniga söndag

slänger jag mig nu över.
Eller, inte riktigt kanske. Men jag gillar molnen, det gör jag verkligen.
Jag har precis ätit frukost, ska duscha sedan börja jobba. Kolla om början av manuset som jag rumsterade om med igår, håller även idag.
Jag ska naturligtvis inte säga att resten är en promenad, men lite så.
Det handlar som vanligt om att jag måste bygga på, berätta mer, men inte ens det är särskilt mycket arbete den här gången.

Planen är att ta tag i det som Teresa har bett om i en första omgång (som att förstärka en karaktär, dämpa en annan, utveckla bakomstoryn) och ägna mig åt det språkliga pillet i omgång två.
Om jag ska sätta en egen deadline så tänker jag sista juli (förlagets är 15 september), så kanske jag kan dra igång roman 2017 under augusti efter att jag har skrivit klart en beställd 3-delad novell för en veckotidning.

Jag älskar mitt jobb.
Aldrig tidigare har jag varit så disciplinerad, fokuserad och målmedveten som jag är när jag jobbar med mina skrivprojekt, oavsett om de är bökiga (för det har ju hänt- typ jätteofta) eller inte, och jag tycker om den sidan hos mig.
Jag gör alltid på samma sätt och det funkar.
Det enda jag har bytt nu är morgonrock skrivrock mot lång klänning. Inga sömmar, för nu ska rumpan få nöta igen.



Tjoho!

lördag 6 juni 2015

Maggan och Kicki från Sonjaböckerna,

är grannar i varsitt sådant här radhus på Färnebogatan i Farsta.
De är superfina, tycker jag.

Jag har sovit i över en timme. I min säng eftersom jag får ont i armen i soffan. Sängen är mjukare och där kan jag ligga på sidan, i alla fall en stund.
På fredag ska jag till naprapaten, och det ser jag fram emot. Jag hoppas så att hon kan hjälpa mig.
(När jag jobbade kände jag absolut ingenting, det är inte de rörelserna som gör ont, tack och lov.)

Eftersom jag aldrig har firat vår nationaldag, så vet inte jag riktigt vad man gör idag om man inte är hemma och skriver böcker. Nisse jobbar som vanligt så det verkar mest vara en alldeles vanlig lördag (söndag).
Eller?

Well, då är jag igång med den fysiska redigeringen,

och jag har fått vända på en del grejer, rumstera om ... tänka om.
Men nu tror jag att det är på plats. Kanske.

Nu är jag så trött att jag nog måste lägga mig en stund, trots att jag sov gott i natt.
Att skriva/redigera är som paltkoma, där skrivandet på något sätt har ersatt palten.
Ni fattar.

Vad gör ni?
Har ni fest på Sveriges nationaldag?

Det här är så roligt.

Den franska utgåvan av Sonja sista vilja kommer också i lättläst format. Kolla vad stora, bra bokstäver för dem som inte ser så bra.
Hurra, för det.
Jag har ätit frukost och nu börjar jag redigera Gloria.
Äntligen är det dags att skriva för första gången sedan mitten av februari!

fredag 5 juni 2015

Fantastiskt trevlig sommarlunch

Inte minst för att jag satt bredvid Elizabeth Kuylenstierna som jag tycker så mycket om.
Hemresan från stan tog en och en halv timma. Åkte genom gamla stan. Herregud,  vilket dumt val av färdväg, den här studendagen.

Ikväll ska jag inte göra ett dyft. Hurra!

I höst kommer alla stora svenska deckarförfattarnamn

(och det är många många just i höst) att få se sig totalt utslagna av EL James fjärde del i romanceserien om Mr Grey som kommer i augusti
Jag kan inte låta bli att tycka att det är härligt. You go girl!!
Mer kärlek till folket.

Min egen romantik ska jag ägna mig åt i morgon.
Allt här hemma är klart nu efter att Jonathan och Linnea har flyttat på alla sina grejer. Min lägenhet är inte längre ett förråd. Det är uppackat, undanstoppat och upphängt.
Skorna hänger sedan igår bakom dörren till sovrummet, i en rätt finurlig lösning från Ellos. 20 par får plats.
(bild från hemsidan)

Jag har det nu precis som jag vill ha det (utom ett skrivbord. Jag tar det sen när jag hittar ett bra begagnat på Blocket) och har ro att börja jobba rent fysiskt med att skriva.
I morgon som sagt.
Hurra!

torsdag 4 juni 2015

Jag vet inte vad det är med mig och tider,

men det bara funkar.
Idag skulle vi vara i Uppsala exakt klockan 9. Jag åkte hemifrån precis två timmar innan. Satt i köer. Hämtade Jonathan 20 minuter för sent, men två minuter i nio gled vi upp framför entrén.
Grymt!

Jag är trött intill vimmelkantighet och har ställt in en release som jag skulle varit med på ikväll, något jag tackade ja till långt tidigare än jag visste att jag skulle upp så tidigt och köra barn.
Nu har jag haft några störda nätter och jag pallar inte riktigt det längre, alltså måste jag ställa in för att se till att jag mår finfint.
I morgon är det agentlunch, men sedan har jag faktiskt tänkt att jobba med manuset tre dagar i sträck och jag skriver bäst utvilad.

På tisdag ska jag äta lunch med en kompis, och på kvällen middag med min agent och min tyska förläggare som är här. Vi ska äta på Le Rouge i Gamla stan, vilket förstås är extra roligt eftersom en av scenerna i En liten värld/Hertzensschwestern utspelas där.
Den ligger fortfarande kvar på Der Spiegel-listan för fjärde eller femte veckan även om den har åkt ned rejält. Att den ens ligger där är ändå fantastiskt. 50 böcker ryms och det är den enda listan som räknas i Tyskland.
Sonjas sista vilja låg där i 16 veckor, galet roligt förstås.

Nu ska jag strax tvätta sedan sova en stund.
Tjingeling.

Gå och lägg dig,

skulle jag helst vilja säga men det går inte eftersom jag ska skjutsa Jonathan till en grej i Uppsala. Jag ska plocka upp honom tjugo över sju, vilket betyder att jag måste åka hemifrån strax innan sju för att ansluta mig till alla andra som åker mot stan då.
Så jag hivar i mig kaffe och ett par ägg för att bli på alerten (bra uttryck, det där.)

Misse skriker och vill gå ut, han har kommit på att det är fint väder idag.

Det är bra det där med fint väder, för då kanske trasmattorna på balkongen äntligen torkar.
Himlen är i alla fall så blå just nu att det ser ut att bli fint hela dagen.
Vanligtvis brukar jag vara brun från balkongsolning så här års men i år har jag inte ens tagit stolen ur plasten. Vi får väl se om det blir premiär senare idag.

Tja, det var väl det.
Jag återkommer nog om ett tag igen skulle jag tro.

onsdag 3 juni 2015

Igår var möjligtvis min första dag utan uppdatering

sedan jag började i januari 2009.
Istället la jag kontinuerligt ut bilder från 24-timmars resan till Vimmerby på Instagram.
Ni kan följa mig, klicka här.
Eller på min författarfacebook (mycket bättre än att bli vän med mig för jag uppdaterar mig sällan på den vanliga sidan.)

Att inte uppdatera bloggen är om inte oförlåtligt så dåligt.
Jag ska genast skärpa mig!


Igår: Jag skulle till Vimmerby och prata i bokhandeln. Nisse var ledig och kunde därför följa med. Vi gjorde det till Tour de Småland.
Urmysigt:
Resan gick först till Norrköping där vi åt lunch och vidare via en grav felkörning till Söderköping där jag dök in hos en av mina äldsta och bästa vänner Jein och hennes hundra hästar (närå, men nästan.) Hon var tyvärr inte hemma och vi hade inte tid att vänta.

(Eller nej, allra först åkte vi till JÖNÅKER! Nisse hade för sig att det låg en väldigt flashig restaurang där. Eh. Nej. Det gjorde det inte. En Sibylla, däremot. Och inget fel på varken det eller Jönåker, men Guide Michelin har säkert inte varit där i alla fall och var den där Nisse får all sin information ifrån kan man faktiskt undra.)

Efter lunchen i Norrköping åkte vi vidare mot Västervik. Nisse hade aldrig varit där, och jag minns det från förra årets författarevent som en fin stad vid havet. Jag körde och pratade så mycket att jag missade avfarten med en och en halv mil, men vi var ute i god tid och kunde vända. Vi hade ju liksom åkt lite omvägar för att komma dit.

Sju timmar efter vi startade från Stockholm gled Fårdan sedan in i Vimmerby där vi checkade in på hotellet, tog en kort paus, och sedan klev jag iväg till bokhandeln medan Nisse stannade på hotellet (han har hört mig några gånger).

Alltså, alla är så himla trevliga när man kommer på sådana där besök.
Jag föreläste (om mig själv ...) i en timma och sedan signerade jag böcker. Urtrevliga människor, de där Vimmerbyborna.
Jag fick biografin om Astrid Lindgren i present - Denna dagen, ett liv - och jag blev så himla glad. Jag älskade ju dokumentärserien som gick, och tycker säkert lika mycket om biografin skriven av Jens Andersson.

Sedan åt vi middag på hotellet, och sov till halv sju i morse. Vissa av oss sov sådär.
Jag vaknade mitt i natten av att Nisse prasslade med något. I morse fick jag veta att det var ÖRONPROPPAR som han tog ut från en förpackning som var svår att öppna. Jag hade småsnarkat och haft något visslande ljud för mig och till sist stod han inte ut.
Eftersom Nisse jobbar i eftermiddag åkte vi raka spåret hem så fort vi hade ätit och klockan elva, tre timmar och femton minuter efter att vi lämnade hotellet, parkerade jag utanför min port igen.

Misse och jag ska mysa i soffan resten av dagen. Ute blåser det storm och är jättemolnigt.
På p4 pratar de om åska senare.
Perfekt just idag.
Jag har ju varit vaken i natt för att Nisse prasslade med papper!


måndag 1 juni 2015

Jag hade möte idag med samma person

som jag hade mitt allra första möte med, och vilken skillnad det var idag på min egen kunskap. Vid första tillfället hade jag massor med frågor som jag inte kunde sätta in i ett sammanhang, men nu kunde jag istället se det framför mig och förstå exakt vad vi pratade om, både i rum och i action.
Jätteroligt, och skitbra.
Fick perfekt information till min redigering.

Nu ska jag sätta mig en stund och renskriva ändringar som ska in i manuset, och jag petar in dem i Teresas notes så att jag har allt samlat på ett ställe när jag väl börjar skriva.
Jag älskar min nya bok!


Jag dricker bara kaffe den här morgonen,

eftersom jag har bokat ett frukostmöte klockan halv tio.
Jag ska göra mer research inför redigeringen; kolla om mitt hittepå funkar.
Håll en tumme för att det gör det!

När jag kommer hem igen ska jag bestämma mig för vad jag ska ha på mig när jag åker till Vimmerby i morgon, peta lite i mina anteckningar och handla mat till både Misse, mig och Jonathan som flyttar in igen i ett dygn när jag är borta. Vi lämnar inte vår katt ensam många sekunder ... inte längre. Förut var det okej en natt men jag vill och vågar inte det längre.
Han var kräkssjuk exakt vid den här tiden förra året och det vore hemskt att inte vara hemma om det hände igen.

Vad säger ni? Ska vi kicka igång måndagen den första juni?
Tjohej!