Och inser att man regelbundet gjorde anteckningar när ens barn var litet, kan man gråta av glädje.
Där står orden, första tanden, stegen, gitarren, julen, dagis, musiken, resorna till Västkusten, fröknarna, första vännerna, flyttar, operationer, vikt och längd, när slemproppen gick, förlossningen och så mycket kärlek sida upp och sida ned.
Tack till mig själv för att jag skrev ned det som jag inte trodde fanns dokumenterat någonstans.
Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar