Det här var igår innan jag gick på mitt första träningspass på 2,5 månad.

Idag kan jag nätt och jämnt (jämt?) gå. 

Well, allt är som det ska vara helt enkelt.

Jag kände inte av knäet ett dugg och axeln hängde mer med än den gjorde före sommaren.

Hurra på alltihop det där.

Idag gör jag inte många knop, men i morgon är det jympa.

Tjoho. På riktigt!

Jag fortsätter läsa, det känns som en finfin uppgift idag medan jag fortsätter ladda för torsdag.

Fru strukturerad är på banan och på gång. 

Jag har varit så arg på så så mycket och på så många så länge, att det är skönt att känna att det har runnit iväg. 

For now.

Hehe.

Istället känner jag mig vänligt inställd till det mest.

Och lite pipig.

Vi går mot min mest berörande årstid då det mesta får mig att gråta högt och skvalande.

Som julpolis har jag gjort mitt. 

Från och med nu är allt tillåtet och ju tidigare desto bättre.

Hurra på det med.

Träningsladdad.