Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 2 januari 2017

Låg produktion idag,

har mest pratat i telefon. I morgon ska jag tvinga mig upp och börja jobba tidigt. Under förutsättning att jag inte måste upp och hosta i natt då. Hoppas inte. Det är exakt två veckor sedan jag blev sjuk och hostan borde väl försvinna snart.

Annars längtar jag mest efter att åka skidor just nu. Bo en vecka i en fjällstuga och skriva tidigt på morgonen, och vara i backarna när de öppnar.
Kanske en weekend, om jag kan övertala Jonathan och Linnea att komma hit och passa Misse. Till Sälen åker man rätt snabbt.
Jag bodde i Tandådalen 83-86 och har längtat tillbaka sedan dess, men har inte åkt skidor där sedan 87 eller något sådant. Åre har jag varit i några gånger och gjort dagsutflykter till Romme, men inte mer än så. I Sälen stod jag på skidor hela dagarna och har aldrig varit friskare.

Häromåret provade jag Huddinge för första gången och det var helt okej med tanke på att det ligger så nära. Ingen direkt fallhöjd och man är nere på en minut, men det kanske är bra för mig. Det är möjligt, men bara möjligt, att jag inte är lika duktig längre.
Å andra sidan åker man numera på skidor som man bara behöver trycka till lätt på för att kontrollera, så det jag har tappat i smidighet kan skidorna ha ersatt.
Kanske.
Jag borde åka till Sälen och testa, eller hur?

Annars har jag inga resor inplanerade i år. Mamma och jag ska traditionsenligt åka till Cypern har vi sagt, hoppas att det blir av och passar ihop med min väry busy sons program. Det är möjligtvis i år som han tänker bli världsstjärna och att åka till förorten och passa en katt då kan förstås krocka lite med den planen.
Det är möjligt att jag ryter i lite. Det kan fortfarande funka.

Det var det, den här måndagen som jag kände var en tisdag!


2 kommentarer:

Ezter sa...

Hoppas du kommer iväg på en skidresa då!

Anonym sa...

Vi gillar vemdalsskalet med omnejd. Min man åker utför med inte jag. Jag och vovven håller oss på längden. Vi åker upp för en långhelg nu på tors. Sköt om dig !/Meit