Då är jag igång i tvättstugan.

Sov fram till halv tio och måste därmed ha stängt av larmet jag satt på åtta.
Som vanligt drömde jag.

Den här gången om Jonathans pappa (väldigt fredligt. Sedan många år har vi en fin relation men så har det inte alltid varit) och om att jag sprang i en stad och skulle shoppa.
Till sist hoppade jag av tåget någonstans och hade inga skor på fötterna, dem hade jag glömt ombord. Mina favvisar, svarta converse som jag helst alltid går i.

Jag sprang efter tåget men det var lönlöst. Jag fick i alla fall med mig Jonathans halsduk (!) eftersom hans pappa haft den.
Ja, ni hör.
Röra, och jag är trött på drömmeriet.
Kanske är lösningen att faktiskt INTE stänga av väckarklockan. Då slipper jag kanske den där dvalan sista stunden där drömmarna kommer in.

Nu har jag i alla fall satt igång alla fem maskinerna, om en halvtimma ska jag gå tillbaka (till huset bredvid) och hänga upp (hänger alla kläder så det tar en liten stund) och sedan börja jobba medan tvätten torkar.

I morgon ska jag till Enköping och bibblan i Fjärdhundra. Det ska bli kul. På bibblor har man alltid tid på sig, som nu en timma. Det jätteskönt för då kan man både berätta - och samtala - klart.
När det är scener man delar med någon annan blir det komprimerat och då får man JAG tänka mer på vad jag ska fokusera på.
Jag gör ju som Loket, jag jobbar utan manus, men det betyder ju inte att jag är oförberedd. Att hålla tiden är jätteviktigt. Jag vet vid något tillfälle att jag var på samma scen som en författare som till sist blev avbruten för hen spolierade hela programmet med sitt prat som aldrig tog slut.
Det är oartigt mot arrangörer och det är också rätt oförberett skulle jag säga (mer än nonchalant.)

Men en timma är bra, som sagt, och det ska verkligen bli jättekul! Jag har inte gjort något sedan Bollnäs och det var väl i November tror jag. (nä, det var oktober tydligen)

Misse skriker från soffan.
Vi hörs senare.