Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 27 mars 2017

Strålande dag i skrivstugan.

När jag var klar för idag tog jag en promenad och sedan la jag mig i sängen och såg Big little lies och Billions. Två favvisserier på HBO som släpper nya avsnitt varje måndag.

Jag fick kämpa för att hålla mig vaken efteråt.
Men tidigt tidigt i morgon bitti ska Fårdan till bildoktorn så istället för en tupplur – som hade kunnat bli låååång – tog jag ett bad och passade på att titta på en gammal intervju med Oprah och JK Rowling.
Två kvinnor med enorm framgång. Intressant. Jag skulle vilja intervjua båda!

Annars har jag ägnat mig åt att irritera mig på liljorna i fönstret, som är vackert apelsinfärgade men som inte passar färgmässigt med resten av lägenheten där rosa är accentfärg.

Yes, det är skitstört men så är det.

Mina ögon klarar högar här och där och grejer på golvet kan jag kliva över.
Men färger som inte passar ihop, tavlor som hänger i fel kombinationer, en matta som ligger snett, en lampa som inte står tillräckligt nära/långt ifrån/har fel glödlampa ...?
NÄ, den går inte

STÖR (blommorna i fönstret vs kuddarna/filtarna/krukväxterna)



STÖR INTE (högen med gardiner som i några dagar har legat på soffkanten med mitt träningsband ovanpå.)

Men jag tänker att det är exakta symboler för hur jag är. 
Å ena sidan, å andra sidan och väldigt lite däremellan.



2 kommentarer:

Elisabet Nielsen sa...

Kan inte låta bli att skratta. Stackars liljor, hur fint och flitigt de än blommar kommer de aldrig att kunna göra dig riktigt nöjd.

Åsa Hellberg sa...

Nä, så är det! :)