Först presentation, och sedan lunch med Simona.

Vi ställde oss upp klockan tolv, Simona bad restaurangen stänga av musiken, och sedan blev det faktiskt helt tyst. En man längre bort nickade när vi reste oss och gjorde det också. Några andra kom in och väntade med att sätta sig ned.

Det är ett av de finaste sätten att hedra, tycker jag, och jag är glad att jag var där och inte i bilkö eller något liknande.

När jag kom till förlaget idag, som ligger hundra meter från händelserna i fredags, så kunde de berätta om hur panikartat det hade varit. Hur människor kom springande i hundratals från Drottninggatan till Sveavägen. Vissa över kyrkogården. Människor ramlade över räcken. 

Fruktansvärda scener, sa ögonvittnena.

Det var en lågmäld stämning idag. Men ändå fin. Människor såg varandra i ögonen. Nickade. Log.

Som om vi delade en erfarenhet - och på sätt och vis gör vi ju det.

Vi har i alla fall delat en tyst minut.

Jag snor den här bilden från Aftonbladet (tack), för att visa vår kronprinsessa. Hennes sätt att se människor, att lyssna aktivt på dem, är enastående. (klicka på bilden för att göra den större.)

Nu ska jag ta lite tag i bokföringen.

Usch.

UPDATE: lyckan att inse att redovisningen inte ska vara inne 12 april utan 12 maj!