Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 13 maj 2017

Min nya vana att vakna strax före fem,

naturligtvis svintrött, är onödig. Idag lyckades jag somna om till sist, men fick offra träningen för piggheten. När de båda ställs emot varandra är valet enkelt.

Idag har jag egentligen bara en punkt på agendan: frissan.
Jag är så himla nöjd med den nya tjejen jag hittade i Farsta. Färgen blir kanoners måsta jag säga, efter att i åratal har blivit rekommenderad varma färger säger den här tjejen nono. Kalla ska du ha.
Och vips, kallt och fint och inget som drar det allra minsta åt gult.

Efter semestern blir det lite mer pill i Sonjas andra chans.
Teresa har ett par /kommentarer tillägg och Lena hittade lite smått i det jag skrev nytt under senaste redigeringen, så ett kort varv till med den kan jag se fram emot.
Är inte ett dugg trött än, men kommer inte att läsa hela – bara de delar som jag ska redigera – för att fortfarande vara sugen när väl korret kommer.

Iii.
Snart är det på riktigt en ny bok. En Sonja. Det ska bli galet roligt att få lansera den!
(Går den bra, för det handlar om det för min del, så finns det kanske en till där inne.)




1 kommentar:

Elisabet Nielsen sa...

Den där (o)vanan att vakna före fem är inte direkt min melodi heller. Härligt att du hittat rätt hårfärg, det brukar göra så mycket för att pigga upp livsandarna. Min första färgning gick en liten aning för mycket åt gult, sedan höll vi oss konsekvent till en aning brunröda toner.

Ser fram mot Sonja III. Nu är jag också sådär lätt Sonja-frälst (man blir ju bara så glad!) som så många av dina läsare som dök upp vid signeringsbordet i Farsta och litet förhoppningsfullt undrade om det var "En ny Sonja?" även om jag började läsa dig efter Sonjorna.