Jag sover hårt och bättre känns det som

och det kan bero på att Misse inte längre väcker mig på nätterna.
Hans pip har borrat sig in och även om det blev bättre med åren så skrek han varje natt. Ylade, åren mot slutet när han hörde sämre.
Gullefisen.
Jag saknar honom samtidigt som det känns skönt att inte ha någon att passa. Och att han fick ett långt och bortskämt liv hos familjen Hellberg. Han hade det jättebra hos Jonathan och mig, vi var grymt bra kattägare.

Det är också så himla roligt att Jonathan och Linnea är så entusiastiska över att åka till Västkusten i sommar. Han har inte varit där på många år och det blir Linneas första besök.
De är så himla glada och det är sådant jag tänker på när jag blir ledsen, och får dåligt samvete, över Misse; att vi tre kan göra något tillsammans istället för att någon av oss alltid måste vara hemma och sköta om katten och hans mediciner.
Jag tänker ofta på, och behöver tänka på när samvetet bråkar med mig, att veterinären sa att det var helt rätt beslut. Att Misse var sjuk och trött.

Tillbaka till ungarna: Vi ska ta utflykter till Fjällbacka såklart (vi bor hos mamma två mil därifrån), vi måste till Smögen och äta räkmackor och också till Norge och gränshandeln - som ju alltid är lite galen. Och så Liseberg. Numera tar det ungefär en timma och tjugo minuter att ta sig till Göteborg via den ombyggda E6:an.
Sedan hoppas jag förstås på fint väder och då tänker jag ta med dem på en båt ut i skärgården, det brukar gå turer från Fjällbacka. Gjorde i alla fall.

Jag har inte bestämt när jag åker än.
Det måste bli fint väder först. Det är det varken här eller där just nu och det känns lite som om det kommer att styra vart jag befinner mig. Det och Nikki-manuset.
Det går snabbtåg som Jonathan och Linnea kan ta om jag redan är på plats.

Idag ska jag tvätta och fika med kompis.
I morgon börjar jag jobba med Nikki!