Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 25 december 2017

Den här

Vi har haft det toppenmysigt.
Jag tycker oerhört mycket om traditioner, det finns en trygghet i dem. Det gäller förstås alla. Både nya och gamla svenskar. Vi måste alla få ha våra traditioner ifred.
Jonathan och jag har till exempel värnat vår rätt att skära tjocka skinkskivor.
I Östersund, hos flickvännen, gör man inte så. Man skär tunt OCH TROR ATT DET ÄR RÄTT.

Jaja.
Så länge man är snäll så får man göra precis som man vill, är min tes. 
(Överallt utanför mina dörrar, alltså.)

Jonathan var ointresserad av våra traditioner några år i tonåren, men är nu tillbaka i "så gör vi Hellbergare."
Det känns bra.
Tryggt som sagt.
Jag önskar att alla fick ha det så. Alla!



Sömntuta

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Ja, nog gör man olika alltid. Men vad gör det? Skönt att er jul var fin :)
Vår också, utom igår, då jag låg hemma magsjuk när mamma fyllde 85. Alla andra var där....

Åsa Hellberg sa...

Å nej! Hoppas att du mår bättre idag!